litenskrutt

Också är mardrömmen här igen...

Jag är så ledsen och tom att jag inte ens orkar gråta ordentligt. Vi fick en annan sal. Så långt var allt bra. Men sen var inget bra... Även denna bebis har dött. Troligen för fyra dagar sen. Jag känner mig bara tom. Fick göra ett fostervattensprov. Det går att hitta mer i det än genom att bara undersöka bebisen och moderkakan. Två sena missfall på raken, då har man passerat gränsen för slumpen. Något är fel. Men vad? Alla teorier som de kunde komma på, har gått att utesluta. Kvar finns plötsligt spädbarnsdöd. Fast redan i fosterstadiet. Jag hoppas att de hittar något när de gör alla provtagningar. Ev ska de ta blodprov på mig och maken också, för att se om vi bär på något som kan orsaka detta. Vad det skulle vara vet jag inte.

Jag försöker nog förtränga detta tror jag. Eller så reagerar jag sunt. Jag vet inte. Det första jag gjorde när vi kom hem igen var att gå igenom hela min garderob. Vad av mina vanliga kläder kan jag ha? Vilka mammakläder kan jag lägga undan? Jag vill helst inte ha mammakläder nu. Just nu är jag oerhört glad att jag gått upp så lite. Jag hade en del kläder som nog kommer att passa så fort själva gravidhårdheten i magen försvunnit. Det känns helt sjukt att jag fokuserar på kläder! Men å andra sidan är det jag i ett nötskal. Att tänka praktiskt. Så jag försöker tänka att det nog är sunt att jag reagerar så här. Eller så håller jag på att bli knäpp.

I morgon bitte har vi fått tid för att komma in och avsluta. Jag fick en tablett nu som ska hjälpa till att göra kroppen redo. Jag är inte nervös inför i morgon. Jag vet ju vad jag har att vänta.