På uppvaket

Lite halvvaken är han nu min LillPrins. Fast han somnar om gång på gång igen. Alt har iallafall gått bra. Hjärnstamsaudiometrin gjord, preliminärt visar den en hörselnedsättning, men om den beror på all den tjocka vätska som fanns bakom ena trumhinnan eller om den finns där på riktigt, kan de inte svara på än. De satte i allafall in rör i ena örat. 
 

Personal från IVA

Nu sover LillPrinsen. Och jag väntar. Att känna honom bli helt slapp i mina armar var väldigt obehagligt. Det är ju inte så att han inte har somnat hos mig förut, men det här var något annat... Det tog emot att lämna honom och gå till väntrummet... Men det kändes betryggande att en av narkossköterskorna (eller vad det heter) hade en namnskylt där det stod att hon hörde hemma på IVA. Det kanske alltid är någon därifrån med, vad vet jag, men för mig kändes det i allafall tryggt och bra.

Nu är det bara den långa väntan kvar. Jag tänkte slå ihjäl tiden med att plugga. Datorn är framplockad. Nu står den här och stirrar på mig. Jag undrar vem jag försöker lura... Bita på naglarna är ungefär vad jag klarar av...

Nu är det jobbigt....

LillPrinsen ska sövas idag... Och det känns så jobbigt! Han ska göra en hjärnstamsaudiometri (en sorts hörselkontroll), och eftersom han då måste vara stilla i upp till två timmar, så måste han sövas. Jag förstår ju att detta måste göras, då de inte får några bra hörselsvar på honom med andra hörseltest. Men det är jättejobbigt ändå...

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0