Nästan hur frisk som helst...

...blir jag när jag hittar sånt här i kylen.



Kokosbollar. Tack mormormamman! Det är nästan så att jag känner mig jättefrisk när jag äter såna. Mirakelmedicin liksom. Tur att Skruttan inte gillade dem så mycket, så att jag får ha dem själv.

Skruttan, ja, hon är vid gott mod. Hon har klarat sig med ett fåtal koppor och de minsta har redan börjat läka. Skönt!



Just nu läser hon om Byggare Bob och hans vänner, för mig. Vilken tur jag har som har en egen sagoberättare! För jag menar, vem vill läsa kemi när man kan få höra om Byggare Bob... På sig har hon Blixten McQueen-tröjan. Det senaste fyndet från Tradera. Skruttan har hotat med att aldrig ta den tröjan av sig. Hur den kampen slutar återstår att se...

Vattkoppor och sår i öronen

Skruttan har nog vattkoppor. Tror vi. Vi är inte så himla säkra. Men vi gissar det i allafall. Av de alternativ vi hade så verkar det vara det troligaste. Fast det kliar inte så väldigt mycket för henne. Bara litegrann. Kan man ha vattkoppor utan massivt klia-riv-gråt? Hon är lite tröttare än vanligt, men ändå tillräckligt pigg för att prata sår i öronen på mig. Jag hinner inte ens tänka mina egna tankar... Tänkte försöka sova lite idag då Skruttan skulle sova. Det gick bra ända tills jag insåg att - nu håller jag på att somna, precis lagom till det är dags att väcka Skruttan... Så något sova för mig blev det inte, vilket jag väldigt mycket skulle ha behövt, då jag verkar ha drabbats av den stora hösttröttheten.

"Mamma, den är som ett helt..... paradis!!",...

...utbrast Mellan F när han fick syn på dagens middag. Ugnspannkakan. Och vad jag riktigt gjort vet jag inte, men jag misstänker att det slank ner ett ägg för mycket. Eller två. Meningen var att vi skulle äta något helt annat, men jag fick tänka om lite snabbt då vi hade för lite potatis hemma. Så det gick fort när jag vispade ihop smeten. Och förmodligen tänkte jag inte helt på vad jag gjorde...

Paradiset...

En aning hög...

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0