Jag hämtade ut våra färdiga julkort i går, så nu sitter jag och skriver adresser på kuverten. Vi brukar skicka ut ca 60 st julkort, men det kommer inte att bli lika många i år. Vi har rensat lite i adressboken och bestämt oss för att bara skicka till dem som vi upplever bryr sig om oss. Vissa som vi skickat till i många år, får vi aldrig något tillbaka från. Lite tråkigt tycker jag, då jag själv fungerar så att om jag får av någon jag inte kommit ihåg att skicka till, så skickar jag ett sent julkort, eller så ser jag åtminstone till att det blir skickat till den personen nästa år. Sen har vi några som jag räknat som vänner, som jag känt i massor av år, men som varken har kommenterat något runt att jag var gravid eller nu sen Skruttan är född. Och då bör de ändå veta om det, eftersom jag skickat bloggadressen till dem (och jag vet att åtmintone två av dem faktiskt läser min blogg också). En av dem skickar dessutom skojiga mail till mig regelbundet, men har ändå inte kommenterat eller gratulerat. Sånt sårar mig. Självklart är jag heller inte felfri, och självklart missar jag ibland också. Men när samma människa återkommande visar att hon inte bryr sig, då är jag beredd att säga upp den vänskapen. Jag har många fina vänner runt mig, och jag ägnar hellre tid och kraft åt dem, än åt dem som inte ger något tillbaka.