Idag har jag bara en sak att säga

Cancer är en skitsjukdom!!! Jag blir så arg när jag hör ordet cancer! Och ledsen. Jag känner en familj som förlorat ett älskat barn pga cancer. Och ytterligare en familj håller på att förlora en underbar liten pojke. Hjärtat brister när jag tänker på vad de gått igenom, och går igenom...
 
Dessa tjejer som driver Juliaresan (i länken nedan) har förlorat en vän som de hedrar på olika sätt. Och de skriver så fint om Isaac. Jag har själv bara mött Isaac 2-3 gånger, men hans mamma är en av mina träningskompisar. Vad de nu går igenom är så fruktansvärt att jag knappt klarar av att tänka på det...
 
http://www.juliaresan.se/2013/07/verkligheten/
 
Så det enda jag har att säga idag är; Skänk pengar till Isaacs insamling (länk finns i slutet på länken ovan) och hjälp till att få forskningen att gå framåt så att inga fler familjer ska behöva gå igenom det som Isaacs familj nu går igenom (och det som en annan Isaks familj tvingades gå igenom för några år sedan)!!

Tankar på natten

Det är fascinerande hur mycket tankar som kan poppa upp när man är vaken på natten. Hur mycket som plötsligt måste bearbetas. Och självklart är det allt jobbigt som dyker upp och som ger ångest och gör det omöjligt att somna om.
 
Men nu har jag i allafall tagit tag i den sak som gjorde att jag inte kunde sova i natt - mailat CSN och kollat om dispans. Jag har några kurser som blev oavslutade mitt i röran av alla missfall, och som jag inte haft ork att ta tag i nu när livet med LillPrinsen inte bara rullar på. Så jag har som det ser ut enligt reglerna förmodligen inte rätt till studiemedel nu i höst. Men då det är sista terminen som de kurser jag har kvar går, då de tillhör gamla lärarprogrammet, så måste jag ju läsa dem nu. Så nu har jag mailat och frågat om min situation med sista chansen att läsa kurserna plus anledningen till varför jag har kurser släpande och varför jag inte kunnat göra dem klart, kan vara skäl till att kunna få dispans så att jag får studiemedel för denna termin ändå. Nu är det bara att vänta och se. Och hålla tummarna. Stenhårt.

Lille mister Sötnöt

Jag trodde inte LillPrinsen kunde bli sötare än han brukar vara. Också tog jag på honom strumpbyxor...
 
Han blev som ett streck, mitt lilla hjärtegryn!
 
"Smakar lite på hundens svans"
 
"Men hur ska jag nå den nu då..."
 
 
 

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0