Jag tar hellre en redig magsjuka än en ångestattack!!

Jag svär typ aldrig. Eller i varje fall väldigt sällan. Men när jag får ångest då vill jag bara säga alla fula ord jag kan komma på.
 
Som nu.
 
Kapitulationen är ett faktum. Ångesten tar över och jag kan inget göra. Det går inte att sitta still, det kryper i kroppen så jag helst skulle vilja komma ur skinnet, jag andas bara ytligt tills jag kommer på mig själv och kan ta några djupa andetag så inte syrebristen blir uppenbar. Äta är oerhört svårt. Jag har fortfarande inte fått i mig frukost idag... Jag går och går och går. Att vifta med fingrarna eller på annat sätt röra händerna, lindrar lite. Och gå runt. Knäppa händerna på huvudet så jag lyfter armarna kan ibland hjälpa lite. Och försöka andas. Att andas dämpar illamåendet. Och så får jag syre så klart. Har jag sagt att jag går runt? Runt, runt. Helst skulle jag vilja krypa ner i ett hål och somna. Dessvärre klarar jag inte av att vara stilla så det är som ingen idé att försöka... Utan jag går och går och går. Fram och tillbaka genom huset. För ute kan jag inte gå. Där finns troiligen något farligt. Och då ökar ångesten. Bara av misstänken på det där farliga som kan finnas där ute. Som jag ju vet inte finns. Men som jag inte kan övertyga ångestdelen av mig att tro på. Runt, runt, runt.
 
Å vad jag hoppas att det släpper snart!

Så har dygnet för få timmar igen...

Hur kan tiden ta slut hela tiden? Jag fattar verkligen inte...
 
Med räkningar att betala, paket med sålda kläder att skicka, föräldramöten, utvecklingssamtal, sjukhusbesök, jobb och en simtävling att planera, så är denna veckas tid slut nästan innan den börjat...
 
Idag ska LillPrinsen göra ett EKG inför den lung-scintigrafi han ska göra i morgon. Maken får ta det besöket för jag hinner inte. Jag betalar räkningar och försöker rätta sånt jag missat att lägga in i schemaprogrammet på jobbet.
 
Och så måste jag ringa fk... Någon som vet om man kan få ut vab-pengar för en vecka i augusti som jag uppenbarligen glömde anmäla till fk då? Tydligen har jag glömt anmäla vanlig föräldrapenning i sommar också... Mitt minne är helt klart inte vad det borde vara... Och jag får jobbigt att andas när jag tänker på att jag måste ringa och försöka reda ut röran jag skapat...
 
Så ska jag jobba en stund, slutar 15.
 
15.20 har vi visst utvecklingssamtal för Filuren, vilket jag helt missat.
16.00 har vi utvecklingssamtal för Älvan.
17.00 senast behöver middagen stå på bordet för att barnen ska hinna äta innan träningen.
17.40 barnen ska skjutsas till träningen.
 
Och just det - någonstans mitt i alla utvecklingssamtal ska jag hämta Skruttan och LillPrinsen också...
 
För övrigt inser jag nu att jag glömt äta frukost idag...
 
 

Nya maskiner och nya mediciner

Dagens samordningsmöte på barnmottagningen för LillPrinsen tillsammans med barnläkare, gastroläkare, dietist och knappsköterska, resulterade bland annat i att vi nu fått låna hem en pump för att kunna ge LillPrinsen mat även nattetid de dagar då vi inte får i honom tillräckligt på dagen. Så skönt att kunna släppa ett stressmoment!
 
Något som var mindre bra var att han nu börjar ha dåliga nivåer av E-vitamin och D-vitamin. (de passade på att ta dessa prover när han låg inlagd för ett par veckor sedan, för att slippa sticka honom nu igen). Så nu är det dags för fler mediciner... Hittills har han klarat sig med bara Ursofalk och vanliga D-droppar. Men nu kommer det som sagt att tillkomma något mer. Vi visste ju att det bara var en tidsfråga, men det känns som ett nederlag ändå...
 
I övrigt så bytte de till en kortare knapp igen, eftersom den har haft ett tag nu känns för lång. Kanske kan vi då slippa det faktum att den suger fast i magsäcken när magen är tom. Det är ett bök att få loss den...
 
Något annat som kom upp som en fundering var om han ska få ytterligare en logoped. Han träffar en via habben, men enligt gastroläkaren kunde det vara bra att träffa en på sjukhuset också, eftersom det finns funderingar runt om han har några svagheter i sväljfunktionen, om det kan vara det som i så fall orsakar att han har svårt med torr mat och att han kräks så mycket. Så då blir det ytterligare en person att lägga till listan över kontakter... Det är en vääääldigt lång lista numera...

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0