Att krypa ihop och gråta lite

Om jag kunde skulle jag lägga mig i ett hörn och gråta lite. Det känns som om det inte är något som flyter just nu. Det tar liksom aldrig slut.

Skruttan fortsätter att bajsa vatten, kräkas och gå ner i vikt. Hon är som en skugga av sig själv. Men två besök på akuten i helgen och provtagningar på barnmottagningen i måndags har än så länge inte gett något svar på varför hon varit sjuk i 2½ vecka. Vi fick till och med själva ringa idag och kolla vad provsvaren var. Ingen har hört av sig... Och det har blivit ett normaltillstånd för Skruttan att må dåligt så hon släpar runt på hinken det lilla hon rör på sig. Och det ligger ett par extra trosor nära till hands för alla gånger hon inte riktigt hinner till toaletten. Min lilla lilla Skrutta!

Idag fick Mellan F stanna hemma med misstänkt magsjuka. Om det är det vet jag inte. Han har kräks en gång och sen mått bra och ätit som vanligt. Men då Skruttan mår som hon gör och LillPrinsen är liten, så måste jag försöka hålla honom ifrån de yngre syskonen. Och tvättandet och spritandet har nått nya höjder här hemma.

LillPrinsen är ledsen och orolig och sover bara korta snuttar om jag inte bär honom.

Och som extra tillskott kom Stora N hem ledsen. Det är svårt att hjälpa henne när hon och lärarna har så olika uppfattningar av situationerna. Hon missförstår, och jag tror inte att lärarna riktigt fullt ut förstår varken det eller hur tydliga de måste vara mot henne. Att det inte går att tro att hon ska förstå det som andra tar som självklart, om man inte säger det rakt ut. Hon läser inte mellan raderna...

Som extra tillskott så finns det andra orosmoment här hemma också. Det handlar visserligen inte om mående eller så, men blev extra jobbigt när annat inte heller flyter.

Jag känner mig väldigt otillräcklig just nu. Och det där hörnet känns väldigt lockande att gå och lägga sig i... En stund i allafall.

När oron ligger som en klump i magen

Idag är det jobbigt att andas. Jag har en oro i magen som snurrar runt. Av mina fyra barn så oroar jag mig just nu för tre av dem...

LillPrinsen är snorig, hostig och lite rosslig, så oron för rs-virus har tagit fart. Förutom att han blir lite trött när han äter (inte så att han somnar), så verkar han ändå må bra. Men med hans historia så reagerar jag på allt runt honom.

Skruttan har i två veckor till och från kräkts och haft diarré. Jag ställde henne på vågen i morse och hon har gått ner över ett kilo... Det började troligen som en släng av magsjuka. Sen var hon pigg ett par dagar och verkade frisk. Också kräktes hon en gång och hade diarré i ett dygn... Och så gick det ett par dagar och hon verkade frisk, också kräktes hon en gång och hade diarré ett dygn... Och så har det fortsatt. Och vi har provat allt vi bara kan komma på, vd gäller snäll mat för magen, och mat som ska vara stoppande. Igår hade jag kontakt med sjukvårdsrådgivningen som inte trodde att det är magsjukan som återkommer (då ingen annan i familjen ens varit lite rörig i magen (förutom LillPrinsen, men det kan bero på hans förkylning)) utan att det beror på något annat. Till saken hör att Skruttan haft magsjuka en gång tidigare i sitt liv (vad vi minns), och då höll det också på så här efteråt, men då gav det sig efter en vecka. Nu har det som sagt hållit på i nästan två... Lägger man till det att hon växt för lite på längden sista åren (hon har ramlat ner två kurvor), att hon ofta har ont i magen och inte alltid vill äta (pga magont), så finns det mer att oroa sig för... Vi har i allafall fått läkartid på vårdcentralen i eftermiddag.

Och som om det inte vore nog så fick jag ett mail från skolan i morse angående Stora N. Det finns lite oro från deras sida angående henne. Och jag har visserligen redan tidigare varit orolig över hur det går för henne, men det är inte förrän nu som även skolan visat oro...

Känner jag mig själv rätt kommer det att bli mycket kaffe och lite mat för min del i dag...

Är jag en dålig mamma om jag väcker honom?

Alltså jag vet att Mellan F har en godispåse. Och jag vet att denna godispåse innehåller choklad. Och jag vet att han inte hunnit äta upp innehållet, då vi hittade påsen i bilen tidigare i kväll. Jag såg att han tog in den. Och nu är den försvunnen. Det har på något mystiskt sätt gått upp i rök. Jag har ta mig tusan letat överallt!! Jag har till och med krupit på golvet och kollat under möblerna! Visserligen så hittade jag en del intressant, men inget ätbart...

Det borde vara förbjudet att gömma en godispåse för sin mamma!

Och ja, jag har mens. Och ja, jag är förbaskat chokladsugen!

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0