Ännu en ovanlig diagnos

I den här familjen samlar vi på ovanliga diagnoser. Det senaste tillskottet är "Wartenbergs migrerande sensoriska polyneurit" (eller nåt sånt 😂). "Jag skriver detta i remissvaret till din läkare", sa läkaren jag träffade på klinisk neurofysiologi, "men han kommer inte att ha någon aning om vad det egentligen är!" 😂😂
 
Förenklat är det känselnerver som lägger av vilket innebär att jag får områden (just nu delar av en fot och delar av en hand) där känseln är ordentligt nedsatt, som om huden skulle vara avdomnad, eller som om jag skulle ha ett lager plast på huden hela tiden. Från början när ett område påverkas har jag smärta vd beröring, och när området ligger i anslutning till en led kan det göra vansinnigt ont att sträcka på leden. Smärtorna avtar dock och känseln återkommer, men det tar allt från några timmar till några år. Obehagligt och bitvis smärtsamt, men ofarligt. 😃 Alltid skönt att få en förklaring till varför man är konstig!

Livet snurrar på

Här snurrar livet på, hyfsat som vanligt. Älvan har fyllt 16, jag har fyllt 42 och i morgon fyller LillPrinsen 6 år.
 
Max verkar helt ha landat i att han är en kille och jag kom på mig själv häromdagen med att bli paff när jag såg honom avklädd och blev påmind om att han inte än är kille till det yttre. Så snabbt har hela jag bara förändrat hur jag tänker om honom.
 
LillPrinsen har haft otur med förkylningar i höst och är idag feberfri första dagen efter att ha haft feber i 6 dagar. Innan dess var han feberfri i 10 dagar efter att ha haft feber i 8 dagar. Nu hoppas jag verkligen att han får vara frisk. Det är inte ofta han svarar något annat än "bra" när jag frågar hur han mår, men sista veckan har han svarat "jag vet inte"... I torsdags var jag faktiskt orolig för honom då han var väldigt slut och slö, och vi inte heller fått i honom den mängd mat han ska ha. Tempen visade på över 39 grader, nästan upp mot 40. Tack och lov så vände det i fredags och trots att han fortsatte ha feber så var den inte lika hög och han var piggare.
 
I går simmade Älvan, Filuren och Max "Swim of Hope". Det är ett sponsorsim. Barnen har fixat sponsorer till detta i förväg, simmar sen i lagkappsform under en timme tillsammans med sina respektive gruppkompisar, och när allt är simmat och färdigräknat så går hälften av intäkterna till klubben, och hälften till Barncancerfonden. I detta ingår också en utklädningstävling. Den vann Max och hans grupp. De var minioner och deras tränare var Gru. :-D Jag hade vansinnigt roligt när jag gick lös på Max med vattenfärger för att försöka förvandla honom till Stuart. 😂 

 
Stuart? Eller Max? Ingen som vet.
 
Till helgen simmar Älvan och Filuren Sum-Sim region (ungdoms-SM regionsfinal). Det är en uttagningstävling som pågår samtidigt på sju platser i Sverige. När varje gren är klar på alla platser sätts en total resultatlista ihop. De 16 bästa i klasserna '13 år och yngre' och '14 år', och de 24 bästa i klassen '15-16 år', går vidare till en riksfinal i december. Vi håller tummarna och hejar oss blå!

I morgon fyller som sagt LillPrinsen 6 år. Sjukt. Han är ju fortfarande bebis. En bebis som visserligen går i skolan, läser, räknar och har miljoner frågor om allt. Men ändå min bebis.