Men skål då!

Jag är kanske inte så bra på att fota mat, och inte heller på att lägga upp den snyggt...

...men jag är desto bättre på att tillaga den. Chokladfondanten blev perfekt! I vårt icke kunniga tycke i allafall. :-)

Så skål då! Nu är kvällskläderna på, barnen i säng och maken och jag slappar en stund i soffan. Jag kommer garanterat att sova vid 12-slaget, så jag säger skål redan nu, och önskar er alla ett riktigt bra 2012!

Skridskodags!!

Äntligen är banan spolad! Så idag fick Skruttan prova sina julklappsskridskor. Förväntan var väldigt stor. "Jag kan det här!", menade hon, redan innan hon fått skridskorna på fötterna. Vi var väl inte riktigt lika säkra på att hon skulle kunna åka, men det var ju bra att hon trodde på sig själv. Ca 30 minuter jobbade hon på. Och det gick ju ganska bra tillslut.

http://youtu.be/2s21C-yhyes

http://youtu.be/HrX7kkTa3Rs


Dags att ta tag i saker och ting

Igår simmade jag lite medan barnen hade sin simträning. Förödmjukelsen startade redan i omklädningsrummet. Jag kom inte i min träningsbaddräkt... Eller kom i gjorde jag, efter visst slitande, men resultatet bör inte visas offentligt om jag säger så... Vilken himla tur att jag hade stoppat ner min "tjockisbaddräkt" också. Sen blev det till att smyga förbi elitsimmarna som satt och stretchade, och snabbt hoppa ner i vattnet innan någon såg vad jag hade på mig. Om man säger så här - simma vet jag inte om det kan kallas det jag gjorde, inte i den bedömning jag har av ordet simma, men flöt gjorde jag i allafall. Som en julgris guppade jag fram. Ja ja. Jag simmade fortare än de andra på motionsbanan i allafall. Alltid något. Sen begriper jag inte riktigt hur det gick till, men vips så hade jag lovat mina barns tränare att jag skulle komma och simma med dem i Mastersgruppen nu i kväll. Hur kunde jag lova det??!? Ok. Bara att ta tjuren vid hornen och ge sig ner till simhallen i kväll då. De får väl putta på mig så att jag guppar åt sidan om jag är i vägen.

Egentligen är det nog riktigt bra om jag kommer igång och träna. Jag ställde mig på vågen i morse... Jag säger inget mer... Än att det kommer att dröja innan jag gör om det... Med ett BMI på 27,1 är det nog dags att ta tag i detta med träning. Maten vågar jag inte göra något åt. Jag måste äta som jag känner. Annars blir det kaos i huvudet på mig, och då kan det barka åt skogen... Så jag äter som jag vill också får jag träna hårdare istället när jag ätit för mycket eller för onyttigt. Aftonbladets viktklubb gillar jag. Passar mig fint. Registrera allt jag äter och tränar så ser jag hyfsat hur jag följer det jag ska. Då vet jag att jag inte äter för lite också. Det kan i bland vara ett problem det med, precis som överätandet.

Om några månader hoppas jag att det är mer delfin än julgris, som min uppenbarelse kommer att liknas vid. Eller delfin och delfin, jag nöjer mig med nästan vad som helst förutom julgris.

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0