Lite funderingar

Vad gör att man håller ihop som vänner? Och vad gör att man glider isär? 

Om ni har en vän som ni tappat kontakten med och som sen försöker återfå kontakten med er, hur skulle ni reagera då? Ingenting har hänt mellan er som skulle kunna göra att den ena inte vill ha kontakt. (Ingenting som är uppenbart och som båda parter vet om i allafall). Om ni är den som blir kontaktad, och ni ändå upplever att det är något som gör att ni inte vill ha kontakt, skulle ni säga det till den som försöker få kontakt då? Eller skulle ni bara dissa den kontaktsökande? Och om ni var den som sökte kontakt - skulle ni fortsätta söka kontakt fast ni på flera försök bara blir dissad?

Under de sista två åren så har jag försökt återfå kontakten med tre gamla vänner som jag har haft väldigt roligt med. En av dessa tappade jag kontakten med när hon flyttade från stan för en massa år sedan. Av en slump upptäckte jag att hon var tillbaka här för ett par år sedan. Jättekul, tyckte jag, och tog kontakt. Hon lät jätteglad och ville hemskt gärna träffas igen. Men efter en träff så var det liksom över. Inga inviter från hennes sida och nej tack till det jag erbjöd. Enligt mig har inget hänt och vi hade jättetrevligt när vi träffades. De andra två tappade jag kontakten med när jag fick barn. De slutade höra av sig, och var inte intresserade av att träffas när jag föreslog något. Dessa två har jag i omgångar de sista åren försökt få kontakt med (nu har de båda egna barn också), men ingen av dem svarar på mina kontaktförsök. Visserligen så har jag inte tagit telefonen och ringt, men det känner jag att jag inte vågar, framför allt inte nu efter att ha blivit dissad via mail och annat.

Antingen så är det jag som är väldigt lustig och svår att ha och göra med (fast det är inte de omdömen jag och de runt mig brukar får höra om mig, tvärtom), eller så är de som varit mina vänner en gång i tiden skumma. Eller vad kan det finns för andra anledningar? Och tidsbrist är inget alternativ då alla åsyftade har ett tätt umgänge med andra, och det är inte det jag är ute efter, utan bara att träffas någon gång då och då, eller åtminstone hålla kontakt via mail eller så.

Tro nu inte att jag sitter och tycker synd om mig själv, för det gör jag inte. Jag har flera fina vänner, och jag värdesätter deras vänskap högt. Men det är tråkigt att jag blir dissad och framförallt inte får veta varför. Jag skulle aldrig göra så här. Om någon sökte min kontakt, som jag själv inte ville ha någon närmare kontakt med igen (av någon anledning), så skulle jag åtminstone svara på kontaktförsöken. Jag skulle kanske inte föreslå så mycket själv, men jag skulle åtminstone svara och troligtsvis även gå med på att träffas på den andres initiativ.

Bara lite tankar så här en måndagkväll. :-)

Pengar är svårt

Dottern var ju med en klasskompis på leklandet i tisdags. Hon hade fått med sig lite pengar till inträde, och en korv eller nåt sånt. När hon kom hem så hade hon inte köpt något att äta annat än lite godis, och resten av pengarna hade gått till en leksak. Dessutom så talade hon glatt om att hon hade fått pengar av en som jobbade där. Öh, vad då?? Jo, när hon skulle köpa sitt godis så hade hon lämnat fram pengar (en tjuga) och då hade den som jobbade där gett henne en femma! Så hon hade fått pengar... Att försöka få henne att förstå att den femman var det som var kvar av de pengar som från början var våra, var inte lätt. Hon hade ju faktiskt fått den femman! Så nu ska vi nog ta med henne och låta henne handla med "riktiga" pengar, så att hon lär sig vad växel är för något. :-)

Påsken hos oss

Mina små påskkärringar! Sonen ville inte bli målad.

Påskfint i vårt uppfräschade kök. Snyggt, va?!

            


På långfredagens morgon så såg det ut så här;

    Så maken fick muttrande gå ut och skotta

Skruttan sover helst ute, och visst ser det skönt ut!


Svärmor kom ju på skärtorsdagens kväll, så barnen lekte med henne trots att det var tråkigt väder.




Och det gick ju att vara ute ändå.




 Påskafton firades hos mina föräldrar tillsammans med svärmor, moster V, morbror T och min bror H.

   

     


Annandag påsk bjöd ju på underbart vackert väder, så vi tog en långpromenad. Tyvärr blev kameran kvar hemma och kameran i min mobil har lagt av, så det blev inga bilder därifrån.


Hoppas ni alla haft en lika bra påsk som vi haft!

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0