Ibland går det bättre än annars

Ibland går det alldeles lysande att få LillPrinsen att stoppa mat i munnen. Till exempel när han själv stal en bit vattenmelon av Skruttan. Då blev det så här mumsigt;
 
 
 
 
 
Lilla gubben! Tänk om du kunde se så här lycklig ut av all mat...
 
Sen vore det visserligen väldigt bra om han faktistk åt upp bitarna också, men att smaka och tugga lite är i allafall en bit på väg.

Provat att klippa en virvelvind?

LillPrinsens nackhår höll på att utveckla sig till en hockeyfrilla. Av någon skum anledning så växer det och frodas i nacken på honom medan det bara blir lite tunt fjun upptill och på sidorna. Så innan någon kom på idén att ge hon om ett par skridskor att matcha hockeyfrillan med, så bestämde jag att det var dags för klippning. Låt oss säga så här - LillPrinsen var inte helt med på noterna... Han var inte arg eller så, men det var ju så spännande det jag höll på med runt huvudet på honom att hela han snurrade som en virvelvind... Han är i allafall klippt nu. Jag säger inte mer än så...
 
 
Och medan jag plockade undan klippresterna från golvet, så passade skitungen på att dra ner min dator i soffan (jag hade pallat upp den på ryggstödet) och starta om den...

Hur kan man bli grinfärdig för det?

Alltså ibland funderar jag på om det är något allvarligt fel på mig. Mer än det vanliga alltså... I morgon gör Skruttan sin sista dag på förskolan, efter sommarlovet är det dags för fritids och förskoleklass. Och jag kämpar med gråt och ångest pga det. Öhhhh... Varför??? Jag har inte känt så här när Älvan och Filuren tog samma steg. Vad är det som gör det speciellt den här gången? Det är ju inte heller så att hon är vårt sista barn på förskolan, utan LillPrinsen kommer att gå där i flera år. Jag fattar verkligen inte alls varför jag reagerar som jag gör. Och lik förbaskat så kryper det av ångest och brännande tårar...
 
 
Fina, fina Skruttan som håller på att bli stor.

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0