"Titta!"

Ja, det är vad Skruttan säger mest hela tiden numera. Andra frekventa ord är; mamma, pappa, mpa (lampa), gicka (dricka) och go (sko). Också gillar hon att låta som en bil och gör stora försök att försök jama som en katt. :-)

Klättring har hon också börjat med. Jag hade glömt att stänga grinden i trappen en dag, och då satt hon plötsligt fyra steg upp... Och fort gick det!

Hon ställer sig upp mot allt. Och då menar jag allt. En morgon gick dottern runt i bara trosorna. Då satte sig Skruttan på knä och tog tag i trosorna för att ställa sig upp. Dottern ropade skrattande på hjälp, då hon ju gärna ville behålla trosorna på. :-)

Idag har Skruttan gjort nya upptäckter. Hon har kommit på att sand kanske inte är så gott, men man vet ju inte om all sand smakar illa, så det är bäst att prova flera gånger. :-) Hon har även hunnit med att plocka två stycken tussilago, varav den ena hann bli väldigt blöt och slemmig innan jag fattade vad hon gjorde.

Ikväll medan maken läste för de större barnen så lekte Skruttan runt dem. Jag fanns också i rummet. Plötsligt säger Skruttan "Titta!". Allihopa tittar mot henne, och då ställer hon sig upp utan att hålla i något. Snacka om att vi blev förvånade! Sen stod hon visserligen bara ca två sekunder innan hon ramlade på rumpan, men ändå. :-)

Nu ska jag sova! Förkylningen är fortfarande inte borta, så jag är rätt trött och slut. God natt!

Rapport från sjuklägret

Här är det fortfarande sjukt. :-( Sonen börjar väl vara på bättringsvägen, men vi övriga är fortfarande risiga. Dottern säger att hon är frisk, för hon har inte ont i halsen längre, men termometern stannade på 37,9 trots att hon bara suttit still och spelat dator eller tittat på film idag, så jag anser inte att hon är frisk. Skruttan hade feber i natt, men har mått rätt ok idag. Hon är fortfarande väldigt kladdig i ena ögat och blir så klart dyngförbannad när vi försöker torka rent. Själv har jag haft 38,2 hela dagen idag. Jag brukar tåla feber hyfsat, men idag har jag varit helt knäckt och haft vansinnigt ont i ryggen och nacken. Jag har mest legat och sovit eller bara blundat hela dagen. Tur att maken har varit ledig så att han har kunnat ta hand om barnen. Mår jag likadant i morgon måste han nog vara hemma från jobbet, för i det skick jag varit i idag, så skulle jag inte haft en suck att lyckas ta hand om barnen själv.

Igår, medan Skruttan sov, så fixade jag en fotokarta till barnen (och maken lär nog använda den också :-) ). Fotokarta, tänker ni, vad är det? Jo, det är en karta med släktingar, och även foton på alla. Maken har ju 5 stycken syskon som jag och barnen aldrig har träffat (han har haft ytterligare en bror, men han dog för ett par år sedan). De två äldsta syskonen har fyra barn var, nummer tre i skaran har två barn och de två som är yngre än maken har inga barn än. Men det blir många namn att hålla ordning på, och hålla i sär om det är farbröder, fastrar eller kusiner vi pratar om. Så jag gjorde en karta och nu studerar barnen den och läser namnen, intressantast är de tre kusiner som bara är några få år äldre än de själva.

Nu ska jag försöka hjälpa maken med en rabiat son som envisas med att kasta sina kalsonger i ansiktet på lillasyster, trots att hon blir arg/rädd och gråter...

Ont överallt...

Varenda muskel skriker av smärta. Varför då, undrar ni. Jo, jag har ju kommit på att jag ska komma igång med simningen igen, så igår masade jag mig ner till simhallen och tränade med mina kära gamla vänner i X-gruppen. Jag gjorde mitt bästa för att hänga med, och det gick faktiskt bättre än vad jag förväntade mig. :-) Men nu lider jag för det. :-( Jag har uppenbarligen fler muskler än jag trodde, för det gör ont på ställen jag inte visste att det kunde göra ont på... Och jag ångrar redan att jag lovade att göra om det nästa vecka. Eller en del av mig ångrar det, medan en del av mig ser fram emot det. (Hur man nu kan se fram emot att försätta sig själv i ont-ont läge...)

Och för att beklaga mig lite mer så har jag världens sårigaste hals idag, och termometern stannade på 37,9 grader i morse. Och eländet slutar inte där, utan dottern mår som jag med ont i halsen och snudd på feber (hon hade 39,5 grader i natt), sonen och Skruttan har båda också snudd på feber och en massa gulaktigt kladd som rinner från ögonen. Så läget hos oss i dag skulle man kunna beskriva som rätt hängigt.

Nu ska jag försöka skrapa ihop någon lunch till mina sjuklingar, sen skulle jag gissa att vi kommer att hamna i soffan framför någon film. Förhoppningsvis sover Skruttan många timmar idag.

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0