Det löser inget, men det känns lite bättre i allafall

Ångest...
 
Vilket otroligt dumt påhitt!!!
 
Jag skulle ju träna idag. Men att klara av att plocka iordning träningsgrejer och ta sig till simhallen för en tid att passa... Nä. Det är inte möjligt med ångest i kroppen. Inte för mig idag i allafall. Fast jag skulle troligen mått bättre om jag bara tagit mig iväg...
 
Och fast det varken löser ångesten långsiktigt eller ens tillfälligt, så känns det lite bättre att hitta fina saker i posten. Att ha fint runt mig ger åtminstone en liten lättnad. Dessa ska bo med LillPrinsen och Skruttan.
 
 
Säg hej till Mr Henry och Miss Sally från Mrs Mighetto!
 

Nytt år, nya utmaningar. Eller så blir det samma gamla vanliga.

Jag hoppas verkligen inte att denna dag, den första på det nya året, speglar vad som komma skall resten av året. För om det är så kommer jag att gå under.
 
LillPrinsen går och går och går numera. Och pratar som attan, fast vi knappt förstår något. Sånt är kul.
 
Mindre kul är att vi märker att något stör honom. Han är gnällig på ett sätt han inte brukar vara, men som kommit mer och mer sista veckan. Visserligen har ju Skruttan precis haft vattkoppor så det kan ju vara sånt på gång.
 
Massor av kräkningar och tydligt ont runt knappen. "Ser bara fint ut", sa läkaren på akuten i går. "Eeeeh, näe!", sa maken. "Jodå, jättefint. Och inte har han ont heller.", sa läkaren. "Eeeh, jo!", sa maken. Efter en del tjat skrev i allafall läkaren ut en antibiotikasalva. Som inte går att få tag på... Restad till slutet på januari... Jaha. Så vi kör lite annat som kvinnan på apoteket tipsade om. Inte antibiotika, bara antibakteriellt. Och det ser ännu värre ut idag jämfört med igår... Och LillPrinsen har ont varje gång som han kommer åt knappen eller vi behöver tvätta den...
 
Nu hinner han egentligen bara ställa sig upp så spänner bråcket ut hela pungen. Och det är obehagligt. Och när han blir ledsen så spänner det ännu mer. Och då gör det ont. Och då blir han ännu mer ledsen. Och då spänner det ännu mer. Ont gör ännu mer ont... Och så...
 
Det lär bli ett besök på barnmottagningen i morgon. Om de vågar ta emot honom då han troligen bär vattkoppssmitta...
 
Sen har jag spänningshuvudvärk också.
 
Jädra skit.

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0