Alla har vi olika glädjeämnen

I helgen har vi loppis. Vi har verkligen haft rejäl rensning hemma. "Är allt detta ert??", "Det här är ju nästan som en liten butik" och "Ja, ok, med så många barn så förstår jag att man drar på sig en del grejer" har varit några av kommentarerna... Och mycket grejer är det... Men något färre har det också blivit under dagen. Jag gillar detta med loppisar och tycker det är riktigt kul att stå. Den här gången gjorde vi det själva, vilket har både fördelar och nackdelar. Men lika kul som när man gör det tillsammans med andra. Jag hade god hjälp av framförallt Filuren, men även Älvan och Skruttan hjälpte till.
 
LillPrinsen var dock inte så förtjust i detta med loppis, så han röjde med farmor istället. Och som synes hade han väldigt roligt han också.

 
I morgon fortsätter vi med loppissäljandet. Och LIllPrinsen, han får röja med mormor och morfar istället.

Så blev morgonens glädje till kvällens oro...

Hur förklarar man oro som är så stark att man inte vet var man ska göra av den? Oro som jag inte vet var jag ska vända mig för att få svar på? För de som ska kunna hjälpa oss med svaren, inte heller vet var de ska leta...
 
I morse ringde LillPrinsens gastroläkare och vi beslutade att LillPrinsen skulle skrivas ut och att vi skulle fortsätta jobba på hemma med att komma upp i rätt dygnsmängd mat. Lycka! Så skönt att slippa åka tillbaka till sjukhuset.
 
Under dagen har Lillprinsen inte riktigt varit sitt vanliga jag. Han har varit så arg så arg bitvis. Vrålat och skrikit på ett sätt jag inte känner igen. Vår LillPrins som brukar vara så lätt att få på bra humör har till och från varit väldigt arg. Och sova totalvägrade han.
 
Vid läggning så var han väldigt ledsen och sen han väl somnat så har han vaknat flera gånger och varit väldigt ledsen. Och nyss, drygt tre timmar efter läggning, så vaknade han och var jätteledsen. Tillslut kräktes han. Brunblandat. Igen. Precis som det var i helgen och i början på veckan...
 
Och jag känner mig så orolig att jag inte ens klarar att gråta...
 
Inga av proverna som tagits i veckan har ens visat på någon magsjuka... Alla prover har kommit tillbaka negativa. Ingen vet säkert varför han började kräkas brunt och så snabbt blev så dålig. Läkarna gissar någon form av magsjuka fast de inte hittade några bevis för det. Även om han blev så dålig så snabbt, så har tillfrisknandet följt magsjuketillfrisknandet, även om det tagit lite längre tid.
 
Det är bara att vänta och se. Och hoppas att han vaknar pigg i morgon. Att vi kan få i honom rätt mängd mat och att han slutar kräkas brunfärgat.
 
Till dess återstår att se hur mycket jag sover. Och hur mycket jag surfar på nätet efter svar.

Senaste dagarnas kaos

Sen i söndags kväll har jag och LillPrinsen varit instängda i ett och samma rum, utan tillåtelse att lämna det. Vi har varit inlagda och isolerade på Barn 2 på sjukhuset, eftersom LillPrinsen haft magsjuka. Tydligen klarade han inte av att drabbas av det utan han blev helt utslagen direkt. Dessa dagar har präglats av en stor oro, framförallt det dygn då han först verkat bli bättre och sen blev superslö igen... Även personalen verkade oroade och det var inte långa stunder vi var utan någon läkare eller sköterska i rummet.  LillPrinsens gastroläkare kom in sex gånger på åtta timmar... Det som orsakade största oron var att infarten inte funkade längre och att de inte lyckades sätta en ny. Efter totalt 11 försök kom avdelningschefen in och lyckades sätta en på huvudet på honom. Vid ett tillfälle under dagen fick de panikge honom glukos eftersom han plötsligt blev jättelåg i socker... Väldigt obehagligt. 
Första dagarna sov han nästan bara...
 
Något piggare och med emla överallt inför första försöksomgången att sätta ny infart.
 
En LillPrins som börjar vara väldigt slö igen. Vätskeersättning via knappen gick inte så bra...
 
Superslö LillPrins. :-( Nu började oron bli stark...
 
Äntligen piggare! Efter ny infart på huvudet, en del glukos och en skvätt mat, så började LillPrinsen återvända så smått till sitt vanliga jag.
 
Mat i knappen.
 
På väg hem på permis!
 
Nu är vi allafall hemma på permis. Målet är att få i LillPrinsen så pass mycket mat (och att han får behålla det mesta av det) så vi slipper extra sondning på natten. I morgon förmiddag tas beslut om han ska komma in till sjukhuset igen, eller om han ska skrivas ut. 

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0