Pikar på olika sätt

Om man får ett graviditetstest, ett paket kondomer och en bok om hur ett barn kommer till - hur ska man tolka det? Jag tolkar det som att min bror vill säkertställa att det inte blir fler än fyra syskonbarn...

Varför måste vissa alltid kommentera storleken på magen???? "Det måste vara tvillingar! Du är ju jättestor!" Öh, nä, det är jag inte. Jag är minst den här gången av alla gångerna vid den här tidpunkten i graviditeten, både vad gäller startvikt, viktuppgång och storlek på magen, men att förvänta sig att jag skulle vara utan mage när jag är i v18, och väntar fjärde barnet, är inte direkt rimligt. "Jo, men du är jättestor och du har en tydlig flickmage! Det kan inte vara något annat än en flicka i den." Ursäkta mig, men magen har liksom inte nått sidorna på mig än, jag har fortfarande tydlig midja och livmodern når bara upp till naveln än så länge. Så nä, det är helt omöjligt att se någon form på magen, om det nu ens är så att magen har en viss form beroende på könet på barnet. "Jo, men magen är jättebred och det är den när det är en flicka." Ursäkta igen, men det där är inte min mage, det är mina höfter och de brukar se ut så där... Gahhh! Och om det följer mönstret från de tidigare graviditeterna så kommer samma person att, varje gång vi ses under graviditeten, klappa på min mage och kommentera hur enorm jag är. Jag vet att jag var väldigt sugen sist att klappa henne på magen och kommentera storleken... Min mage är min egendom och min ensak även fast jag är gravid!!!!

Min "enorma" mage för 1½ v sedan.

Tjurigheten har fått ge sig, och trevligheter

I helgen åkte kryckorna fram. Jag försökte mig på att gå två korta promenader under lördagen, men se det gick inget vidare. Jag har ju tjurat på och vägrat ge efter för smärtan, men nu går det inte längre. Nu är det kryckor som gäller om jag ska längre än 200-300 meter. Och jag har fått börja ta Alvedon. Än så länge slipper jag iallafall tyngre grejer. Men ta inte detta som att jag klagar, för det gör jag inte, detta är mer ett konstaterande. Jag visste ju att detta skulle komma, och jag är glad att jag klarade mig utan kryckor ända till nu. Det är ju längre än båda de sista två graviditeterna. :-)

Igår kväll hade jag förmånen att få träffa ett gäng från den klass jag gick klass 1-9 med. Det var längesedan jag skrattade så jag fick träningsvärk i käkarna, men det har jag nu. Och jag är grymt imponerad över hur mycket alla minns från vår skoltid. Jag måste antingen ha varit frånvarande, ha förträngt det eller ha börjat utveckla någon form av demens, för jag mindes knappt typ ingenting. De andra mindes lärare som vi inte ens haft utan som bara funnits på skolan, och en himla massa händelser. Jag minns knappt de lärare vi haft, och knappt de händelser jag själv varit inblandad i. Skitkul var det i allafall, och jag hoppas att vi kan göra om det till sommaren.

Nu ska jag hämta svärmor från flyget.

Nytt underverk och julklappsönskningar

Idag (skulle jag eg gjort redan i går, men somnade ifrån i soffan...) säger jag ett stort GRATTIS till min kusin F och hennes familj till tillökningen. K och S fick en liten lillebror. :-) Helt underbart! Ett jättestort grattis till er!

Strax före middagen igår så frågade jag Skruttan vad hon önskar sig. Vad hon skulle vilja få av tomten. Hon svarade att hon inte visste, så jag sa att hon skulle fundera på det. 20 minuter senare kommer och och glatt ropar;

"En bok!!!"
"Ehh??? Vadå en bok?" (Jag hade redan glömt att jag ställt henne en fråga.)
"Ja, det vill jag ha av tomten.", säger hon lyckligt.
"Vadå för bok?"
"Det vet jag inte."
"Kanske en med Lilla spöket Laban?", frågar jag eftersom jag köpt just en sån åt henne.
"Jaaaa!", svarar hon.

2 timmar senare;

Skruttan kommer skuttandes in i köket.
"Mamma, en anka!", utropar Skruttan glatt.
"???? Vad menar du med anka?"
"Jag önskar mig det av tomten. En anka. En sån som mormor har."
"Har du funderat hela tiden sen jag frågade om vad du önskar dig?"
"Ja, och nu vet jag. En bok och en anka.", säger Skruttan och skuttar iväg igen.

Så nu idag ska jag ut och leta en anka. En sån som mormormamman har.För jag har en känsla av att Skruttan blir grymt besviken om hon inte får någon anka av tomten.

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0