Plötsligt händer det

Bara så där kom jag på att jag skulle träna idag. Simma till och med. Halsontet har gett med sig! Så som gubben i lådan dök jag upp på simhallen och ner i bassängen. Eller rättare sagt så dök jag inte i, jag hoppade med fötterna först. Efter 60 minuter och 2100m så är jag rätt slut. Och skrattmusklerna har fått jobba också. Förhoppningsvis har jag skrämt lite stress på flykten nu, så att jag är som ny i morgon. Eller så kommer jag att gå ihopkrupen och ha träningsvärk överallt. Jag satsar en del på att alternativ nummet två är det som kommer att gälla...

Kan meddela att Skruttan nu också slutat att bära runt sin hink som en handväska. Imorgon får hon gosa med mig och komma ikapp med ätandet, men på fredag är det förskoledags för henne igen. Tjoho, säger jag. Tjoho, säger Skruttan.

Och sen kunde vi sova gott

"Jag ligger här och har en svullen choritzo som bara blir större och större", sa maken i går kväll.
"Hmm. För mig känns det mest som om något saknas, något som kan fylla ut.", svarade jag.
"Jag kanske ska komma med choritzon åt ditt håll, så att din blir utfylld och min mindre stor."
"Ja, om du orkar. Jag orkar inte. Du får göra som du vill. Jag kan sova ändå fast det känns slappt och tomt."
"Jag tycker det är alldeles för svullet här borta för att det ska gå bra att sova. Jag måste göra något åt den"

Också ställde sig maken upp och skakade till täcket så knölen i påslakanet fördelade sig och fyllde ut min tomma del.

För ni fattade att det var täcket vi pratade om, va?

Nämen, nu har vi väl roligt?!?

Ja. Vad ska jag säga. Den som är känslig kan sluta läsa nu.

Alla känsliga borta nu? Bra.

Här fortsätter det i kräkandets och bajsandets tecken. Fortfarande Skruttan som är dålig. Bara Skruttan. Men hon är dålig för oss andra också. Hon kräks så där fint med ca 24 timmars mellanrum. Så där fint frampå morgonsidan när hennes föräldrar är så där lagom trötta och sömndruckna, och knappt hittar in i hennes rum innan sängen är full med sånt där som man helst inte vill ha i sin säng...

Och hittills idag har vi roat oss med att byta trosor tre gånger redan. Skruttan alltså. Jag har behållit samma par. Alltså jag har inte haft behov av att byta heller...

Snart ska Skruttan få festa loss på kokt potatis med smör i. Enda tipset från sjukvårdsrådgivningen som vi inte redan testat.

Så vi har det roligt värre. Vad för kul hittar ni andra på?

Får jag lov att presentera Hennes Söthet prinsessan Magsjuka.

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0