De glada idioterna

Klockan 9.35 i morse var jag hemma igen. Hemma igen efter att ha handlat en himla massa mat. Jag, Skruttan och LillPrinsen. Det måste vara någon sorts rekord. Visserligen är vi ofta uppe tidigt, men sen brukar jag behöva typ 5 timmar innan jag kommit igång. Men idag var det full fart på en gång. Duktiga jag.

Om detta inlägg verkar en aning förvirrat, så frånsäger jag mig allt ansvar. Skruttan leker "prata-med-mamma-utan-att andas" och berättar allt som händer på tv:n. Jag skulle i princip kunna vara i ett annat rum och ändå ha full koll på vad som händer. Liiite svårt att skriva något vettigt samtidigt. Inte för att jag försöker hävda att det jag skriver här är vettigt, men ni fattar vad jag menar. Hoppas jag.

Då jag nu fick så mycket tid över idag så fick eftermiddagen tillbringas på stan. För första gången sen LillPrinsen föddes har vi faktiskt några kronor att spendera. Så det blev 9 böcker på bokreaspurten för en total summa av 310:-. Nu finns det spännande läsning för Stora N och Mellan F. Vilken tur, då vi tillsammans kommit fram till att de ska läsa lite ett par gånger i veckan.

Och mera fynd blev det i form av vindbyxor till alla barnen (eller i varje fall till de tre som lärt sig gå), och en ny baddräkt till Skruttan. Den gamla löses snart upp av sig själv. Den nya skulle kosta 159:-, men i kassan gick den in för 49:50. Lovely! Och vindbyxorna var på medlemspris eller rea.

Så jag känner mig som om jag tjänat pengar idag på alla fynd. Jag vet att man inte TJÄNAR pengar när man handlar, man SPARAR när man handlar på rea. Men lik förbaskat känns det som om jag tjänat pengar. Så det så.

Nu ska jag återgå till tv:n och "De glada idioterna" Gladiatorerna går under det namnet hemma hos oss. Fråga mig inte varför. Det var inte jag som kom på det.

LillPrinsen <3

Min lilla ljuvliga LillPrins! Jag blir så glad av honom! Igår kom han på hur han ska göra för att hålla upp huvudet lite bättre, och plötsligt blev det lite roligare att ligga på mage då han faktiskt kan se något.
 
Att titta på och prata med sig själv i spegeln är riktigt kul. :-)
 
Ibland vill jag bara äta upp honom! Framförallt när han strutar med munnen, säger "vuvuvuvu" och skelar med båda ögonen. Då är han så söt att det är svårt att låta bli att ta en tugga. :-D

Den stora lättnaden

Vi var på sjukhuset nästan hela dagen i fredags. LillPrinsen blev ordentligt undersökt och fick genomgå ett ultraljud på hjärnan och hela buken. Misstanken var ju att trycket var förhöjt i huvudet och det gav en stor oro. Men tack och lov så verkar allt sånt vara inom normalvärdena. Och hon hittade inget konstigt i buken heller. Hon gick speciellt noga igenom lever och njurar, men kollade igenom hela buken. En massa blodprover togs också, och de var helt normala. En aningens förhöjt sänka, men det är inte så konstigt då han är rejält förkyld och hostig och dessutom har haft feber i några dagar nu.
 
Det vi nu väntar på är att få komma och göra en skallbensröntgen. Eftersom de inte kan känna alla suturer på huvudet, så vill de röntga och se om det är så att någon eller några redan slutit sig. Om det är så, så blir det ju operation, men jag orkar inte oroa mig för det redan nu. Det tar jag då.
 
Eventuellt så ska han få träffa en ögonläkare också, då han har en tendens till solnedgångsblick. Han har inte alltid så, men det är rätt ofta. En sån blick kan också tyda på förhöjt tryck i hjärnan, men då de uteslutit det så kan det vara andra orsaker till det.
 
Det här är det som kallas solnedgångsblick.
 
Just nu är jag mest lättad. Och jag känner att jag tar alla tillfällen till att verkligen njuta av min LillPrins.
 
 

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0