Varför jag mår som jag mår

Jag har mått riktigt skit sista veckan. Och orsaken är inte mer än dryga 2 cm lång och ser ut som en räka. Igår skulle vi kolla om "räkan" hade hjärtljud, och det hade den. Så nu känner vi att vi vill berätta.

Jag är gravid igen! I vecka 9. Jag är lättad över att vi fick se hjärtaktivitet igår, och att "räkan" var precis så stor som den ska vara utifrån hur långt jag gått. Men vi vet ju att även om det ser bra ut nu, så kan det gå åt skogen sen. Jag tar ett ultraljud åt gången. Jag är just nu glad och hoppas, men om ca fyra veckor är det dags för nästa ultraljud och då kommer jag med all sannolikhet att må lika dåligt, eller kanske ännu sämre, inför det än vad jag gjorde inför det här.

Jag är så oerhört glad över att jag har väldigt lätt att bli gravid. Det tog på första ägglossningen den här gången också, precis som förra gången. Vi trodde för några veckor sedan att det var kört, att det var ett missfall på gång, för jag blödde en hel del. Men jag hade inte ont och det slutade efter några timmar. Och uppenbarligen så lever ju "räkan" fortfarande, så blodet måste ha kommit från något "ofarligt" ställe.

Nu ska jag försöka njuta av det här, också hoppas vi att det är meningen att det ska gå vägen den här gången.

Alltså dessa funderingar

Stora N har så mycket funderingar. Nyss funderade hon på om det skulle kännas när chipset åkte ner i magen om hon låg på mage på golvet när hon åt det... För den som funderar så kändes det inte...

Häromdagen hade hon frågat en av personalen på fritids, en man i 60-årsåldern, varför han alltid bad frisören klippa honom så att håret blev mycket tunnare uppe på huvudet än runt om. Han hade haft väldigt roligt åt det. :-D

Livet och jag är inte fas just nu

Halkar efter i det jag måste göra. Orkar inte ta tag i. Snurr i huvudet. Darr i kroppen. Tankar som springer sin egen väg. Måste hinna, måste göra, blir istället tvärnit och orkar inte.

Andas, andas.

Det enda viktiga är barnen och maken. Där kan jag fokusera.

Önskar jag kunde stanna av tiden och få färdigt allt det där som jag behöver göra. Sen kunde tiden få starta igen och då skulle jag vara i fas. I fas med livet.

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0