Varför jag mår som jag mår

Jag har mått riktigt skit sista veckan. Och orsaken är inte mer än dryga 2 cm lång och ser ut som en räka. Igår skulle vi kolla om "räkan" hade hjärtljud, och det hade den. Så nu känner vi att vi vill berätta.

Jag är gravid igen! I vecka 9. Jag är lättad över att vi fick se hjärtaktivitet igår, och att "räkan" var precis så stor som den ska vara utifrån hur långt jag gått. Men vi vet ju att även om det ser bra ut nu, så kan det gå åt skogen sen. Jag tar ett ultraljud åt gången. Jag är just nu glad och hoppas, men om ca fyra veckor är det dags för nästa ultraljud och då kommer jag med all sannolikhet att må lika dåligt, eller kanske ännu sämre, inför det än vad jag gjorde inför det här.

Jag är så oerhört glad över att jag har väldigt lätt att bli gravid. Det tog på första ägglossningen den här gången också, precis som förra gången. Vi trodde för några veckor sedan att det var kört, att det var ett missfall på gång, för jag blödde en hel del. Men jag hade inte ont och det slutade efter några timmar. Och uppenbarligen så lever ju "räkan" fortfarande, så blodet måste ha kommit från något "ofarligt" ställe.

Nu ska jag försöka njuta av det här, också hoppas vi att det är meningen att det ska gå vägen den här gången.