Ont idag...

Usch, idag är ingen kul dag... Jag fick sitta i kassan i en timme och fyrtio minuter på raken i går, innan jag kunde bli avlöst. Den som skulle lösa av mig var inte där... Han hade nog missat att han skulle jobba, antar jag. Så när jag äntligen kunde bli avlöst så hade jag så ont att jag trodde jag skulle kräkas. Jag kunde bara sitta ung en minut och sen fick jag stå en minut innan jag var tvungen att sätta mig igen. Så höll jag på sista 15-20 minutrarna. Så idag lider jag för detta... Jag har redan tvingats ta Citodon och jag har ändå så ont att det bara är sitta och stå korta stunder som gäller, innan jag måste lägga mig igen. :-( Jag sjukskrev mig för idag och i morgon. Jag vet ju i och för sig inte hur jag mår i morgon, men eftersom jag inte kan svara säkert att jag kan jobba, är det bättre att jag gör så här så har de möjlighet att försöka ringa in någon om det behövs. Sannolikheten att jag skulle kunna jobba i morgon är heller inte så stor, när jag ahr så här pass ont idag.

Igår fick barnen testa Leos Lekland. Det rekommenderas helt klart om man har barn som behöver få springa av sig lite överskottsenergi. Sonen var helt utslagen efteråt, och maken har träningsvärk idag. :-D Själv hade jag det lugnt och skönt hopkrupen i en soffa med en bok, när de andra härjade runt. :-)

Hoppas att ni alla får en skön söndag och att ni som har magar att ta hand om gör det ordentligt! :-)

Äntligen v 12+0!!

Ja, det känns så - äntligen! Mest för att det är en positiv gräns att passera, då missfallsrisken minskar så mycket nu, men också för att det på något sätt känns mer verkligt bara för att jag kommit så pass långt. Jag har gått upp ca 1,5 kilo vikt, vilket är mindre än jag gjort vid samma tid då jag väntade de andra barnen. Ny magbild har jag tagit nu på morgonen också. När jag ser magen på bilden så ser den så liten ut jämfört med vad jag upplever när jag ser den i spegeln. Konstigt. På den förra bilden var jag nog något uppblåst i magen, men den här gången är det verkligen magen som syns. Dessutom så är den en bra bit större senare under dagen. Den här bilden är tagen direkt på morgonen innan frukost.

image2

Skit-chef!!

MIn chef är borta över jul och nyår, så när jag då idag kände att det är dags att bli sjukskriven på mer tid, så var det till den chef som försökte skicka hem mig förra veckan som jag var tvungen att vända mig. Han var återigen aggressiv och tyckte inte att jag hade på jobbet att göra. Det "ser inte bra ut" när jag är där, tyckte han... Dessutom så ansåg han att eftersom jag inte kunde röra mig så fort som jag brukar så gör jag heller inte mitt jobb. Men hallå!! Visst måste det vara det jag gör som räknas och inte hur fort jag kan gå! Och jag kan faktiskt göra allt! Visst jag undviker att lyfta de tyngsta grejerna och om det finns annat att ta, tar jag heller inte det som står längst ner på pallen. Men det är ju inte så att det innebär att jag går och driver runt. Det finns varor i överflöd så det finns alltid något att packa upp. Jag går heller inte runt och gnäller över att jag har ont, utan jag försöker vara lika glad och trevlig som vanligt. Dessutom så har jag inte så vansinnigt ont just nu. Jag har hittat ett sätt att gå och jobba som funkar rätt ok. Det är värst i kassan när jag är så låst, men det har inte inneburit att jag har bytt bort kassatimmar, utan jag gör det jag ska göra. Han ansåg iallafall att han hade rätt att tvinga mig till att vara heltidssjukriven under den här veckan när jag inte behöver ett läkarintyg... Jag vägrade och då satt han och stirrade ilsket på mig en lång stund. Sen försökte han få mig att lova att det bara skulle bli den här veckan och att jag skulle se till att bli sjukskriven på heltid sen. Jag sa att det kunde vara troligt, men att det berodde på hur det gick att jobba lite färre timmar. Hade han kunnat döda mig med blicken hade han gjort det.

Jag blir så förbannad!! En chef ska ju hjälpa en anställd att få jobba så länge som möjligt, och inte tvinga någon in i en sjukskrivning. Om han inte anser att jag kan göra det jag nu gör, så ska han försöka hitta annat åt mig som jag kan göra. Han tyckte också att det var oväsentligt om fk skulle godkänna en sjukskrivning på mig nu, eftersom det inte var dem som behövde "betala full lön till någon som bara gör ett halvt jobb". Att jag då ev skulle stå utan inkomst var inte hans problem...

Visst, på ett sätt skulle det vara jätteskönt att bli sjukskriven på heltid, men jag vet hur kinkiga fk är med just foglossning, och jag kan röra mig för mycket fortfarande för att kunna vara säker på att få det godkänt. Så vad jag vill, vilket jag även förklarade för honom, var att gå ner i tid succesivt tills jag inte känner att jag orkar mer. Så nu först på 50% och sen om kanske en vecka eller så ner till 25%.

Jag tänker inte ge mig!!

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0