Fortsatt uppåt

LillPrinsen har fortsatt att öka sin vikt. +83 gram den här gången. Läkaren var nöjd och vi släpper nu lite ytterligare på kontrollen. Vi behöver ine längre bokföra allt han äter, och vi ska låta LillPrinsen bestämma lite mer när han vill äta. Så kanske kanske kan jag få sova längre än två timmar i sträck på natten nu. Hittills har vi ju väckt honom var tredje timme dygnet runt...
 
I eftermiddag har vi roat oss med att fota barnen inför julkorten. Jag tror att det blev rekord i att vara klara snabbt. 10 minuter så var det klart och vi hade flera fina kort att välja bland.
 
LillNissen

Precis som Mamma Mu

En stor nackdel med att ha ett barn som inte ammar är att man måste pumpa ur bröstmjölk så förbenat ofta. I allafall om man som jag vill att han ändå ska få bröstmjölk trots att han inte fattat hur han ska suga för att få ut den själv. Jag önskar mig en automatisk mjölkmaskin i julklapp. En sån som själv känner när det är dags, letar fram bröstet, pumpar, går bort med mjölkflaskan, märker den och ställer den i kylskåpet. Helst ska den sen också rengöra pumptratten och förbereda för nästa pumpning. Helt utan att jag måste engagera mig. Visst borde det finnas en sån, va? Fast med en sån hjälp kanske jag skulle känna mig ännu mer som en ko...

För övrigt så tyckte LillPrinsen att det var dags att bli av med sonden i morse, så han befriade sig själv från den. Och då han har ätit så bra från flaskan sista dygnet, så har inte vi någon panik med att åka in och få den ditsatt igen. Tanken var ju ändå att den skulle dras i morgon, ifall flaskmatningen funkat bra. Och blir bedömningen att han klarar sig utan sonden (att han fått i sig rätt mängd mat från flaskan och att han fortsatt att gå upp i vikt), så är vi troligen bara några dagar från att bli utskrivna från neo. Det längtar vi efter.

Glada miner och spralliga skutt

Idag är jag glad. Idag är jag till och med jätteglad. LillPrinsen har varit på vägning och den nya maten har gjort succé. Plus 145 gram sen i måndags, gav en vikt på 2650 gram. Idag, 22 dagar gammal, är han för första gången över sin födelsevikt. Underbart!

Nu är nästa mål att bli av med sonden, så nu startar vi flaskmatning och hoppas att han orkar äta bra. Första målet gick i allafall bra. Han åt 58 av de 65 ml han hade i flaskan. Lysande!

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0