Skyll er själva då...

"Bus eller godis", sa jag, och plockade fram Halloween-godispåsen och satte mig i soffan. Då blev det vilda protester från Stora N och Mellan F. Inte kunde jag sätta mig och äta godis på en onsdag, och det godiset var ju för de som gick runt och sa "Bus eller godis".

"Bus eller godis", upprepade jag och stack ner handen i påsen. Protesterna fortsatte.

"Ja, då blir det bus i så fall!", utropade jag. Barnen fortsatte protestera och tydligen så är det så att man inte kan busa hemma hos sig själv. Konstig regel, tycker jag. Maken såg mest förväntansfull ut... Undrar vad han tänkte på för bus...

 
Men tur att jag är vuxen. Jag kan äta godis när barnen lagt sig OCH hitta på bus så mycket jag vill. Hehehe!

I natt var det dags!

Eller nja, nästan dags i allafall. En timme med sammandragningar med 6 minuters mellanrum, blev det här på morgonsidan. Och precis när jag började fundera på om det kanske var på riktigt den här gången, så började de komma glesare för att sen avta. Skit också! Jag hoppas i allafall att de inte bara är jobbiga utan att de faktiskt gör nytta också, så att läkaren på bedömningen imorgon tycker att jag kan få en snabb igångsättningstid. Vi får se.

Ni får vara glada att det inte är godis

Ni vet det här med att när en gravid kvinna får sug efter nåt, då får hon verkligen SUG efter nåt. Så det var bara att lyda mina inre lustar och ställa mig i köket och fixa det hela när suget kom. Tur för maken att han hade varit förutseende och köpt hem när han handlade sist. Annars hade han vackert fått bege sig ut i snöfallet och ta sig till affären.

Halloumi och tomater. Och en kopp hallonbladste. Förhoppningsvis kan det sistnämda hjälpa till att få ut ungen.

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0