I fredags sprang jag en mil för första gången på runt 15 år. Målet var att ta mig runt utan att gå, vilket jag klarade (jag har för övrigt inte gått något alls på mina andra löprundor den här sommaren heller, men de har ju varit lite kortare). Sen överraskade jag mig själv med att klara mitt mål - att springa milen på mindre än en timme. 59:55 hade jag, så det var på håret. :-) Idag sprang jag samma runda igen. Trots en lätt bakfylla och alldeles för lite sömn i natt, så sprang jag snabbare än i fredags. 59:27 stannade klockan på den här gången. Jag börjar bli riktigt haj på det här med löpning. :-) Jag som alltid har tyckt att det varit skittråkigt - nu längtar jag efter att få ge mig ut.