Såå ont och såå trött

Sammandragningarna höll på till och från hela natten och jag blev väckt av dem ca varannan timme. Och eftersom det kändes bättre att röra på sig, så var det bara att kliva upp och gå lite tills de gav med sig. Som tur var så slutade de iallafall på morgonen idag, så jag kände inte att jag behövde kolla upp det närmare. Men pga den dåliga sömnen så har jag varit rätt trött idag.

Vi åkte iväg och storhandlade på morgonen. Närmare 5000:- slutade det på... Men barnen var som vanligt bara glada och hjälpte till efter förmåga, så hela familjen var fortfarande på bra humör när vi kom mot kassorna. Där fanns det då studsmattor... Barnen har länge önskat sig en studsmatta, men vi har sagt nej eftersom vår gård är för liten. Men den som fanns här var bara 140 cm i diameter. Det blev svårt att säga nej när de frågade så snällt om de kunde få en sån som inte var så stor. Så de fick den som belöning för att de hade varit så duktiga och inte gnällt något, fast handlingen tagit ca 2 timmar. Fatta hur glada barn hade vi sen. :-)

Eftersom bilen var så full så rymdes inte rullstolen i den när vi skulle hem, så jag tog dottern med mig också rullade/gick vi hem. På vägen hann vi in på både Kappahl (där hon fick ett linne och ett par söta shorts) och H&M. Hon hade behov av en ny baddräkt, så jag hade lovat henne att vi vid tillfälle skulle titta efter en sån. Nu hittade hon en bikini... Jag har alltid sagt att jag tycker att så pass små barn som hon, 5 år, inte ska ha bikini utan baddräkt, men när hon tittade på mig med sina stora vackra ögon och bedyrade att detta minsann var den finaste baddräkt/bikini hon någonsin sett, ja då kunde jag inte säga nej. Så hon fick den... Maken fnissade lite åt mig sen...

Väl hemkommen hade jag rätt ont, men mycket tid till vila fanns inte eftersom vi sen skulle iväg till en av mina mostrar som hade födelsedagsfika idag.

När vi kom därifrån så ville barnen att vi skulle montera ihop studsmattan så det gjorde vi. Och jag säger vi, för jag älskar att montera saker så jag kunde inte låta bli att hjälpa till. Vilket mina fogar verkligen inte gillade och argt hotade med att lägga av helt. Men nu står studsmattan där, och barnen har hunnit hoppa så att de var alldeles trötta i benen innan de skulle komma in och lägga sig. Eftersom maken smet iväg på krogen med ett par kompisar så skulle jag lägga barnen. Jag förvarnade dem om att det inte var säkert att jag skulle kunna ta mig uppför trappen och stoppa om dem. När det var dags att försöka kom dottern springande med mina kryckor och sonen puttade mig i rumpan uppför hela trappen. :-) Så nu är jag här uppe och undrar hur jag ska kunna ta mig ner igen...

Jag har vansinnigt ont, men det är ingen idé att klaga då det idag är helt självförvållat. Jag har gjort alldeles för mycket som frestar på fogarna och jag kommer att få lida för detta både i natt och i morgon och kanske till och med på måndag. Men ibland upplever jag det faktiskt bättre att ta smärtan, än att behöva känna det som att jag inget klarar. Jag vill få känna mig som en "vanlig" mamma ibland och att det sen innebär att jag får tårar i ögonen av smärta när jag efteråt ska utföra vissa rörelser, det är det värt. Mitt självförtroende behöver få känna att jag klarar vissa saker ibland.

Jobbiga sammandragningar...

En massa jobbiga sammandragningar har jag haft de sista timmarna. De är inte regelbundna på något vis, men de kommer ändå relativt ofta. Hur ofta har jag inte kollat, men jag har nog haft minst 15 st de sista tre timmarna. Och då har jag inte gjort något speciellt utan bara legat och vilat. De känns rejält i nedre delen av magen och ner i ljumskarna. Vid de flesta så gör de mindre ont om jag försöker röra mig lite. Jag har haft onda sammandragningar förut, men inte så här många på samma gång. Lite oroande känns det, men samtidigt inte så oroande att det känns som om jag borde ringa och kolla upp det ännu. Om det inte ger sig under kvällen eller natten, så ska jag nog ringa i allafall. Nu ska jag lägga mig och försöka sova. Jag hoppas det går trots sammandragningarna för jag är såååå trött.

Härliga soldagar, en till bebis på gång och lite tungt nu

Både igår och idag har det varit skönt och soligt ute. Jag har varit ute en del men försökt kombinera lite med mer inklistrande av kort i album. Jag har hunnit en bra bit på väg, även om det fortfarande är långt kvar innan jag fått in alla kort. I helgen ska vi försöka framkalla den hög som fortfarande inte ens är framkallad...

I tisdags kväll fick vi besök av B & P. B har ju gått drygt 38 v nu, så spänningen är olidlig ifall det ska sätta igång snart för henne. Jag kollar mobilen noga varje dag i väntan på ett ev besked. :-)

Jag fick min sista akupunktur igår. Sista blir det eftersom sjukgymnasten sen är borta nästa vecka, och veckan därpå hade hon så fullt att vi inte lyckades pricka in mig på en tid som jag kunde komma på. Veckan efter det hade jag fått en tid, men den krockar med när jag ska på spec mvc, så jag fick avboka den och hon hade ingen annan som funkade för mig heller. Men troligen så blir det ju igångsättning sen, så jag ska förhoppningsvis överleva i allafall. Men det känns lite pirrigt eftersom akupunkturen liksom har varit min livlina... Jag är lite rädd att det kommer att bli vansinnigt tungt och smärtsamt mot slutet. :-( Eftersom jag hade sovit så dåligt flera nätter så satte hon en "sovnål" på mig. Om det var den som sen på eftermiddagen och kvällen gjorde att jag i kroppen kände mig skönt trött, som man kan bli om man har tränat ett rejält träningspass, vet jag inte, men skönt var det, och bättre sov jag i natt också. :-)

Tänkte passa på att få gratulera kusin S till "sojabönan" i magen! Hoppas den sprätter på duktigt i magen ända tills någon av de första dagarna i januari. Då kan den få komma ut och sprätta här ute i stället. :-)

Just nu känns det som om tiden segar sig fram... :-( Fast det troligen bara är 3½ vecka kvar innan igångsättning så känns det som en evighet. Varje vardag känns som två eller tre dagar. :-( På helgen går dock tiden lite fortare, eftersom vi oftast har så mycket på gång då. Men mestadels så segar tiden sig fram...

Jag tror att jag har börjat samla lite vätska nu också. Inte så mycket ännu, men jag kan inte se benen i mina fötter lika tydligt på kvällarna längre.  Vad gäller vikten så verkar jag ha gått upp lite de sista dagarna också, någonstans mellan ½-1 kg. Om det är vätska eller annat ska jag dock låta vara osagt. Det har slunkit ner en del onyttigt...

Nu ska jag gosa lite med min älsklingar och sen är det dags att laga middag. Lax, potatis, broccoli och romsås blir det här i kväll.

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0