Konstigt att jag är hemma och LillPrinsen kvar på sjukhuset

idag fick LillPrinsen äntligen operera sina ljumsk/pungbråck. Jag hade sällskap av Morfarpappan hela dagen, och bror H en stund. Skönt, eftersom det var en lång väntan.
 
Operationsmässigt verkar allt ha gått bra. LillPrinsen däremot är väldigt väldigt trött. Och det får man ju vara efter en operation, men han har varit så trött att jag blivit lite orolig. Förutom en stund när vi körde sängen från uppvaket tillbaka till avdelningen, så har han sovit. Han har korta stunder varit halvvaken och suttit upp lite, men inget egentligt prat och han har inte orkat busa eller leka, och rätt snabbt har han somnat igen. Och nu vid 18-tiden vaknade han och hade jätteont... Min älskade LillPrins som normalt brukar tåla massor av smärta, grät tröstlöst och drog ihop hela kroppen... Alvedon, mat genom knappen och tillslut en dutt morfin också, fick honom att bli lugn. Och somna igen...
 
Nu har maken löst av mig på sjukhuset och jag har åkt hem. Det känns väldigt skumt. Det har alltid varit jag som sovit kvar. Men nu ska jag jobba i morgon och då är det enklare om jag sover hemma.
 
Jag kände tidigare idag att det gick rätt ok att ha honom i famnen och känna hur han blir alldeles slapp när han sövs. Jag har som vant mig. Men hur kan man vänja sig vid något sånt?! Jag försökte också komma på hur många gånger vår LillPrins har sövts och men jag kan inte komma ihåg.... Det börjar i allafall vara rätt många gånger i hans bara 2 åriga liv.
 
Undrar hur jag kommer att sova i natt? Oroligt är min misstanke... Jag hoppas av hela mitt hjärta att min LillPrins slipper få mer ont. Att det värsta är över för honom och att han får sova bra i natt och vaknar som sitt vanliga glada jag i morgon.