Lite av allt möjligt
Det är skönt att känna att jag nu kan komma på att jag ska göra saker, utan att den första känslan är att det är jobbigt och att jag får svårt att andas. Jag vill inte sträcka mig så långt som till att säga att tiden läker alla sår, men tiden gör i allafall såren mindre djupa. Och mitt sår efter förlusten av Harry, gör inte längre riktigt lika ont.
Även om jag älskar solen och värmen så håller jag faktiskt på att bli lite less nu. Ja, jag förstår att ni är några som får lust att skälla på mig för det, men det kan jag ta. Jag vill ha lite kylare väder som kräver varmare kläder, mörka kvällar som är perfekta för att mysa med massa ljus tända. Jag vill ha en nystart och det upplever jag att jag får varje höst. Kanske sitter det i från när jag var liten och fick börja en högre klass varje höst. Det som jag gjort dåligt året innan fick jag ny energi att göra bättre när allt startade om. Så nu vill jag ha höst och mörker och kyla. En omstart helt enkelt.