Hur ett par skor kunde bli en cykel
Det är knappt så jag förstår det själv, men jag ska försöka förklara.
Det började med att jag och maken var ute och gick i går. Vi hamnade på XXL där maken hittade ett par vandringsskor. Då de var väldigt snygga och då Filuren hade vuxit ur sina skor så köpte vi ett par till honom också. Efter att ha provat dem hemma konstaterade vi att han behövde byta till en större storlek. Där började allt.
Skor som var meningen att vi skulle komma hem med.
Idag tog jag med Filuren till XXL för storleksbyte. Väl där började han surra om att han snart fyller år (i slutet på maj) och att han önskar sig en cykel. Allt väl så långt. Vi bytte storlek på skorna. Och hamnade sen bland cyklarna. Där någonstans började det spåra ur...
"Vi kan åka på fler ställen och titta om cyklar", hör jag mig själv säga. Sagt och gjort. Vi åkte vidare. Och tittade och provade. Och hamnade på ytterligare ett ställe. Där vi hittade den där cykeln som bara var perfekt. Allt som han ville ha och dessutom billigast av dem han gillat. Och där någonstans tappade jag all vett och sans...
"Jamen då kollar vi skärmar och lås och köper den". Säger någon. Vissa hävdar att det var jag. Jag avsäger mig allt ansvar för den kommentaren.
En halvtimme senare används mitt kontokort och vi vandrar ut från affären med en ny cykel och en lycklig son. Och ett tomt konto. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till...
Den omtalade cykeln. Födelsdagspresenten som på något sätt köpte sig själv.