litenskrutt

Idag har det varit skolavslutningar. Först den jag själv är inblandad i med de 6-åringar jag jobbar med. Där rann tårarna när sexorna sjöng en lovsång för sina mentorer. Underbart! 💕

 

Sen för Älvan som gick ut 9:an (!?!). Tack vare att hon gått på högstadiet på samma skola jag jobbar på, så kunde jag smita ifrån och kolla in hennes avslutning. Där fick jag gråta igen när en tjej från träningskolan (som också gick ut nian) sjöng helt själv med bara musikläraren som kompade med på scenen. Vilken röst hon har! Jag fick rysningar och hade fullt sjå att torka tårarna. Älvan gick för övrigt ut med väldigt fina betyg! Hon har jobbat hårt för att nå dem också, så jag är väldigt stolt!

 

Sen var det dags för Maxs avslutning. Han går på skolan som ligger bredvid, och som saknar idrottshall, så de brukar komma till vår skola och ha sin avslutninng där. Mycket praktiskt när vi har samma musiklärare! Max gick ut 3:an och sjöng en bit i deras avslutningssång solo. Mycket stolt mamma kan konstatera att Max är den enda i familjen som kan hålla tonen. Och inte bara det, han har en fin röst också! Den avslutningen innehöll en hel del härliga delar, bland annat är jag glad att jag lyckades filma när personalen shufflade. 😁 Däremot missade jag att filma när rektorn flossade... 😀 I samband med att han gjorde det så höll han ett väldigt fint tal, som handlade om att våga göra svåra saker, att våga vara sig själv och att vara trygg i att bli bemött på ett bra sätt oavsett vem man är. Jag vet inte, men jag fick känlan av att han hade Max en del i tanken när han skrev sitt tal. Min modiga Max som vågade komma ut och berätta vem han är, något som garanterat var svårt, men som blivit bemött på ett väldigt fint sätt. Så utan att veta misstänker jag att Max inspirerade honom till det tal han höll. 💕

 

I morgon är det dags för Filuren att gå ut 7:an. En skolavslutning jag dessvärre inte har möjlighet att gå på...