Känslor överallt

Att var förälder till ett extra speciellt barn. Det är en bergochdalbana i känslor. Att ena stunden känna att det är så jobbigt med all planering runt allt, att inte kunna vara spontan, stressen det innebär. Allt räknande på mat och vikt. Och i nästa stund nästan få skuldkänslor bara för att jag kunde tänka/känna så... LillPrinsen är världens underbaraste unge. Och det är ju inte honom jag upplever jobbig när jag får såna här känslor, utan allt runt hans mat. Jag längtar verkligen till den dagen då vi kan göra en spontan utflykt och kanske köpa något att äta på plats. Att han kan klara sig på sånt vi kan köpa var som helst. Att det inte är ett måste att alltid måsta ha spruta, slang och sondmat med oss. Vi vet inte med säkerhet att den dagen kommer. Men jag hoppas. Och trots allt som är jobbigt, så älskar jag dig, LillPrinsen. Till månen och tillbaka.