Kom nu våren!

Jag har alltid gillat vintern, men jag har kommit på mig själv sista åren med att oftare och oftare önska att vintern var jättekort. Och egentligen är det kanske inte vintern i sig jag önskar bli av med, utan vad den orsakar för oss.
 
Med snö och kyla överallt är det så otroligt mycket svårare att ge sig i väg på utflykter. Antingen måste det finnas möjligheter att gå in någonstans där det är varmt, och helst också tillgång till mikro eller vattenkokare (för att kunna göra ett vattenbad). Eller så är vi låsta av tiden, att vi bara har en viss begränsad tid på oss innan vi måste vara hemma igen.
 
För det är inte så lätt att sondmata ett barn utomhus när det är minusgrader... Först att öppna kläderna och släppa in kylan till kroppen. Sen antingen ge jättekall mat eller om vi kunnat värma den på något sätt, så hinner maten ändå bli kall innan den passerat genom slangen och nått magen. Och med öppna kläder ute i minusgrader i mellan 15 och 40 minuter så lär ungen frysa en hel del innan han fått maten i sig. Och sen är sannolikheten ganska hög att han kräks när han får för kall mat och då måste vi börja om... 
 
Låter jag negativ? Ja, kanske. Alla fina vinterbilder och glada texter om att "vi har varit ute hela dagen och åkt skridskor/skidor/pimplat/vandrat mm" som dyker upp överallt startar en sorg över att inte kunna göra samma med mina barn. Eller kan och kan, så klart kan jag, men det blir så otroligt bökigt och kräver massor av planering att jag helt enkelt inte orkar dra igång ett sånt projekt.
 
Istället längtar jag massor efter våren och sommaren. Sol, värme och möjligheter att sondmata utomhus. Det är grejer det!