Så gör jag ett nytt försök

Det var längesedan jag skrev nu. Över ett år sedan. Jag har inte känt behovet att skriva av mig, men nu känner jag att det behövs igen. Ord på en skärm, nedskrivna tankar. Mina ord, mina tankar, min dagbok, öppen för er att läsa om ni vill. Ni är välkomna att återigen följa den snurriga vardag som är vår.
 
En liten uppdatering om läget;
 
Älvan är numera 13½ (hur har det gått till?!?), Filuren fyller 12 om ett par månader, Skruttan blir 8 i sommar och LillPrinsen är 3½. Jag fyller konstigt nog 40 i höst. Och maken, ja han är snart 41. Om det inte vore för att det stämmer när jag räknar efter utifrån våra personnummer skulle jag aldrig tro på att det är sant. Herregud jag var ju nyss 22!!
 
Älvan och Filuren tränar fortfarande simning och det går bara bra för dem. :-) Skruttan har även hon upptäckt att detta med simning är superkul och kämpar nu på med att klara simborgarmärket för att anses simkunnig på riktigt. Hon har även börjat tävla så fort tillfälle ges. :-) LillPrinsen gillar vatten så jag skulle inte bli förvånad om även han kommer att gilla simning längre fram. :-)
 
Läget precis just idag är lite tungt. LillPrinsen har inte mått bra på sista tiden och har bajsat blekt till och från ett tag. Igår blev det besök på akuten och en del provtagning. Idag har vi haft mailkontakt med hans läkare, som inte verkar lika oroad som vi. Å andra sidan är det inte han som sitter här och ser hur trött och påverkad vår LillPrins är... Han utgår ju mest från proverna, vilka är förhöjda, men inte så att det är illa. Så vad som gör vår LillPrins så trött och konstig i magen är just nu en gåta. Mer provtagning står i allafall på schemat.
 
Jag är slut i huvudet, har ett tryck över bröstet, mår illa och är väldigt trött. Gråten sitter i halsen och jag har svårt att fokusera. Det går mycket energi till oro...
 
 
Dagens lille trötter sov 4½ timme, och var sen väldigt svårväckt. Trots det somnade han innan 21 ikväll...
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0