Att sår i öronen kan vara så skönt!

Så vände det. Efter att bara ha varit vaken 5 timmar igår, sov LillPrinsen 16 timmar i natt, vaknade och talade om att "nu är jag frisk, mamma!". Riktigt frisk är han förvisso inte, men han är inte bara slö och sovande längre. Han pratar. Och pratar. Och pratar ännu mer. Lite som att han måste ta igen det där pratet som inte kommit ut de sista dagarna.
 
Sista målet han hunnit få nu kunde jag ge full matdos. Ingen kräkning. Yey!
 
Det löste sig, vi klarade oss utan inläggning. Och jag kan inte beskriva lättnaden jag känner!
 
Men jag märker vilken spänning och oro jag gått med i kroppen. För efter att jag idag märkte att han börjar vara sig själv igen, så har jag varit så trött att jag knappt klarat av att vara vaken. Jag har legat i soffan och halvsovit medan LillPrinsen har pratat och pratat och klättrat på mig och gosat med mig. Underbart!