Att uppskatta sin förmåga

Jag har en del att lära om mig själv, inser jag.  I allafall om mig själv i det läge jag är nu. Uppenbart är att sitta på ett tåg i sex timmar, i tågets sista vagn (ingen genomgång alltså) och bara de 16 som tillhörde mitt sällskap i vagnen, ändå blev för mycket för min trötta hjärna. Domningskänslor i hjärnan till och från sista timmarna innan sänggåendet är i allafall inget bra tecken... Och sen sov jag bara 3 1/2 timme innan uppvarvade hjärnan vaknade igen... Så nu ligger jag här och lyssnar på fåglar som kvittrar för glatta livet. 
 
Jag är så less på detta nu! Ska jag måsta sitta instängd hemma för att funka??!! Att situationer där det ställs krav på mig än så länge blir för jobbigt har jag fattat, men att jag inte ens ska klara ett kravlöst miljöombyte har jag väldigt svårt att acceptera... 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0