litenskrutt

Ena stunden är jag glad över att LillPrinsen är glad och hasar runt på sin rumpa, i nästa stund är jag så ledsen över vad han måste gå igenom... Stunden därefter är jag glad igen då han tillsammans med ett syskon går och går och går (han måste hållas i händerna), och snabbt så växlar det över till att bli ledsen igen då jag lyfter upp honom och känner revbenen tydligt... Så är jag tillbaka i gladläget över att få höra honom säga "Appa" eller "Pah"när han blir ombedd att säga pappa, också växlar det lika snabbt till att bli ledsen när han totalt vägrar äta...

 

Så här har jag hållit på idag. Skitdag.

 

Beskedet att han gått ner 105g sen i tisdags, trots att vi sondmatat honom, var som ett slag i magen. Hur tusan ska vi göra för att få upp hans vikt??!? Ny ersättning att mata honom med blev utskriven. Kommer troligen inte förrän på måndag. Funkar inte det, vad gör vi då? Kontinuerlig sondmatning genom pump nämndes som ett alternativ. Jag vågade inte fråga vidare vad det innebär... Kan vi vara hemma? Inläggning? Jag håller tummarna så hårt jag bara kan att vi slipper ta reda på det.

 

Låt tårarna rinna. Imorgon är det en ny dag.