Så blev morgonens glädje till kvällens oro...

Hur förklarar man oro som är så stark att man inte vet var man ska göra av den? Oro som jag inte vet var jag ska vända mig för att få svar på? För de som ska kunna hjälpa oss med svaren, inte heller vet var de ska leta...
 
I morse ringde LillPrinsens gastroläkare och vi beslutade att LillPrinsen skulle skrivas ut och att vi skulle fortsätta jobba på hemma med att komma upp i rätt dygnsmängd mat. Lycka! Så skönt att slippa åka tillbaka till sjukhuset.
 
Under dagen har Lillprinsen inte riktigt varit sitt vanliga jag. Han har varit så arg så arg bitvis. Vrålat och skrikit på ett sätt jag inte känner igen. Vår LillPrins som brukar vara så lätt att få på bra humör har till och från varit väldigt arg. Och sova totalvägrade han.
 
Vid läggning så var han väldigt ledsen och sen han väl somnat så har han vaknat flera gånger och varit väldigt ledsen. Och nyss, drygt tre timmar efter läggning, så vaknade han och var jätteledsen. Tillslut kräktes han. Brunblandat. Igen. Precis som det var i helgen och i början på veckan...
 
Och jag känner mig så orolig att jag inte ens klarar att gråta...
 
Inga av proverna som tagits i veckan har ens visat på någon magsjuka... Alla prover har kommit tillbaka negativa. Ingen vet säkert varför han började kräkas brunt och så snabbt blev så dålig. Läkarna gissar någon form av magsjuka fast de inte hittade några bevis för det. Även om han blev så dålig så snabbt, så har tillfrisknandet följt magsjuketillfrisknandet, även om det tagit lite längre tid.
 
Det är bara att vänta och se. Och hoppas att han vaknar pigg i morgon. Att vi kan få i honom rätt mängd mat och att han slutar kräkas brunfärgat.
 
Till dess återstår att se hur mycket jag sover. Och hur mycket jag surfar på nätet efter svar.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

litenskrutt

Handlar om mitt liv som mamma till 4 barn, varav den yngste har Alagilles syndrom, om glädje och sorg och allt annat som ryms i livet.

RSS 2.0