litenskrutt

Och där, precis när jag trodde att vi hade hittat rätt och att allt var på väg åt rätt håll, så kom panikångestattacken... Jag är så trött och less på detta nu!!! En tid att passa, ett möte, inga krav eller något bara komma dit. Och alla mina flyktbeteenden startar... Efter mötet mådde jag lite bättre, men oron fladdrade runt i hela kroppen. När jag nästan var hemma insåg jag att i morgon kväll är sista kvällen som LillPrinsens mage är hel och fin och oförstörd. Sista kvällen som jag kan gnugga in näsan och munnen och blåsa honom på hela magen. För i övermorgon ska han opereras. En PEG ska sättas in. En slang rakt in i den underbara mjuka magen... Och panikattacken var ett faktum... Och jag är så förbaskat less på detta nu. Jag vill må bra, funka som vanligt och kunna hantera det liv som är mitt. Inte gå här hemma och känna mig som en skit som inte fixar något... Bläääää....