litenskrutt

Nu sover LillPrinsen. Och jag väntar. Att känna honom bli helt slapp i mina armar var väldigt obehagligt. Det är ju inte så att han inte har somnat hos mig förut, men det här var något annat... Det tog emot att lämna honom och gå till väntrummet... Men det kändes betryggande att en av narkossköterskorna (eller vad det heter) hade en namnskylt där det stod att hon hörde hemma på IVA. Det kanske alltid är någon därifrån med, vad vet jag, men för mig kändes det i allafall tryggt och bra.

Nu är det bara den långa väntan kvar. Jag tänkte slå ihjäl tiden med att plugga. Datorn är framplockad. Nu står den här och stirrar på mig. Jag undrar vem jag försöker lura... Bita på naglarna är ungefär vad jag klarar av...