Tid för eftertanke och saknad

Allhelgonahelgen är en av mina favorittider på året. Tid att minnas och hedra de som inte längre finns med oss. De som lämnat oss för att nu övervaka oss från himlen. Jag känner mig ofta ledsen de här dagarna. Och glad. Ledsen för att jag saknar de som inte finns här. Glad för att jag har möjlighet att tända ljus och minnas dem.
 
Idag tänder jag ljus för min mormor och min morfar, för Yvonne som så länge var min extramormor, för min farmor och min farfar. Ingen av dem fick leva klart sina liv. Visserligen var farmor gammal när hon dog, men jag känner ändå att jag önskat att hon fått leva längre. Hon stod nära Gud och det var så mysigt att prata tro med henne.
 
Jag tänder ljus för min älskade faster Ester som fick lämna jordelivet alldeles för tidigt. Och jag saknar henne massor!
 
Jag tänder ljus för min älskade bror P. Hur mycket jag saknar honom går inte att beskriva i ord.
 
Och jag tänder ljus för våra änglapojkar. Tre små hjärtan som inte fick uppleva livet utanför min mage.
 
Idag kändes det jättejobbigt att åka till kyrkogården. Så vi har bara tänt ljus här hemma istället.
 
 
 
En fridfull Allhelgonahelg önskar jag er!