litenskrutt

Vi kom in på förlossningen 12.30 igår. Bedömningen sa att allt det jobbiga jag känt i helgen inte hade gjort ett skvatt. Det var lite jobbigt att höra. Dessutom låg han väldigt högt upp, inte nedsjunken alls. Läkarna diskuterade ihop sig och kom fram till att jag skulle få stanna, men att de inte ville sätta ballong när han låg så högt, utan jag skulle få börja med att försöka mjuka upp tappen med en tablett. Det är ett långsammer förlopp på en igångsättning än att sätta en ballong.

 

Tabletten sattes in 14.15. Det är inte alla som reagerar på den första, men det gjorde jag. Redan efter 30 minuter så hade jag regelbundna sammandragningar, som efter ytterligare 30 minuter var ordentlgia värkar. Vid 18 undersöktes jag igen och var då plötsligt öppen 3 cm. Det bestämdes att en ny bedömning skulle göras vid 21 och att vi efter den skulle se om vi skulle sätta in något mer eller om vi skulle låta det avstanna och starta upp på morgonen idag istället. Där runt 21.10 så kände jag att det var dags att starta lustgasen. 21.20 undersöktes jag och var öppen 4 cm. Vi kom fram till att det skulle sättas en EDA. Dock var narkosläkaren upptagen och dröjde. Kl 21.42 var jag öppen 8 cm. Kl 21.46 var han född. Jag hann i princip inte krysta alls. Han bara gled ut också försökte jag hålla emot. Men då gick vattnet och han kom ut som ett skott.

 

Han skrek lite först men sen fick han inte till andningen utan blev blåare och blåare. Men samtidigt var han vaken och kikade på oss. Barnmorskan insåg att han behövde starthjälp och tog honom och sprang. Barnteamet kallades dit och var i akutrummet ca 40 sekunder efter larmet. Då lämnade min barnmorksa över till dem och kom tillbaka och tog hand om mig. Strax därefter hämtade de maken som fick komma in till vår son i akutrummet. Där var det febril aktivitetet. Det konstaterades att han klarade av att andas in, men han klarade inte av att andas ut. Så det blev respirator och neonatalavdelningen för honom. Där ligger han kvar. Vi besökte honom i natt och även nu på morgonen. De gör försök att ta bort respiratorn, då han verkligen inte gillar att ha den och försöker dra ut den själv. När vi gick därifrån för någon timme sedan, så hade han istället fått en cpap. Men han glömmer bort att han ska andas gång på gång, så han kräver noggrann övervakning hela tiden. Vi ska snar tner dit igen, då får vi se om han är kvar i cpap:en eller om det är repirator igen. Förutom andningssvårigheterna, så mår han bra. 2528g lätt och 46,5 cm kort, född i vecka 37+6.