litenskrutt

Och sen kunde vi sova gott

"Jag ligger här och har en svullen choritzo som bara blir större och större", sa maken i går kväll.
"Hmm. För mig känns det mest som om något saknas, något som kan fylla ut.", svarade jag.
"Jag kanske ska komma med choritzon åt ditt håll, så att din blir utfylld och min mindre stor."
"Ja, om du orkar. Jag orkar inte. Du får göra som du vill. Jag kan sova ändå fast det känns slappt och tomt."
"Jag tycker det är alldeles för svullet här borta för att det ska gå bra att sova. Jag måste göra något åt den"

Också ställde sig maken upp och skakade till täcket så knölen i påslakanet fördelade sig och fyllde ut min tomma del.

För ni fattade att det var täcket vi pratade om, va?