Sälja eller inte sälja
Idag var det en ursöt kille med Downs Syndrom som totalt förälskade sig i en stor rosa mjukiselefant som vi sålde. Hans personliga assistent tyckte inte han skulle köpa den. Men medan assistenten stod och tittade på bordet bredvid, så satt han i sin rullstol och tittade längtansfullt på elefanten. Vid ett par tillfällen sträckte han ut handen och rörde vid den. Ja, då var det ju kört för oss... Klart han fick den. Sen stod vi där, Mormormamman och jag, och tittade på varandra med tårar i ögonen och sa att "det var sååå värt det". Och varje gång vi sen såg denna kille, så satt han och strök med ett av elefantens ben på sin kind. Ja, då kom tårarna åter och vi tyckte att "vissa saker måste man bara ge bort".