Gulligheter och dimma

Skruttan springer runt runt inne på affären. Precis när tålamodet håller på att tryta på oss, stannar hon, tittar upp på oss, ler och säger; "Jag är sååå gullig!!"

Ja, vad säger man då... Arg gick det ju inte att bli...

För övrigt är vi framme hos svärmor nu. Att köra 120 på motorväg när det plötsligt blev tjock dimma, var inte så kul... Jag såg knappt bakljusen på bilen framför, och jag vågade inte köra långsammare än 80 heller av rädsla att bli påkörd bakifrån. Så det blev till att försöka hitta en avfart. Och sen blev avfarten en påfart igen, då vi inne på avfarten inte såg skylten för att svänga av åt ett annat håll förrän det var för sent. För då var jag redan uppe på påfarten. Att göra en påfart på en motorväg där hastighetsgränsen var 120 i tät dimma... det kommer jag ALDRIG att göra om. Jag såg typ ingenting. Som tur var gick det bra, och nästa avfart var inte gjord så att den övergick till en påfart, så då kom vi av och kunde rasta tills dimman lättat.

#1 - - Mormormamman:

Huochphu! Tack för att du tog familjen helskinnad genom dimman. :-)

#2 - - Monstermoster:

Du behöver inte vinna eller ha snyggaste baddräkten på tävlingen. Mina krav har liksom avtagit. Huvudsaken är att ni kommer helskinnade hem. Kör för tusan inte i dimma. Du får komma hem med bottenplacering och trasig baddräkt. Det gjorde ju Terese.A också. Du är ändå våran egen superstar. Kram

#3 - - Anonym: