Tjurigheten har fått ge sig, och trevligheter
Igår kväll hade jag förmånen att få träffa ett gäng från den klass jag gick klass 1-9 med. Det var längesedan jag skrattade så jag fick träningsvärk i käkarna, men det har jag nu. Och jag är grymt imponerad över hur mycket alla minns från vår skoltid. Jag måste antingen ha varit frånvarande, ha förträngt det eller ha börjat utveckla någon form av demens, för jag mindes knappt typ ingenting. De andra mindes lärare som vi inte ens haft utan som bara funnits på skolan, och en himla massa händelser. Jag minns knappt de lärare vi haft, och knappt de händelser jag själv varit inblandad i. Skitkul var det i allafall, och jag hoppas att vi kan göra om det till sommaren.
Nu ska jag hämta svärmor från flyget.
Ja,ha ha. Det sägs ju att man förlorar en mängda hjärnceller vid en förlossning:-D Men då har vi ju en hel del fina barn ist.