Tjurigheten har fått ge sig, och trevligheter

I helgen åkte kryckorna fram. Jag försökte mig på att gå två korta promenader under lördagen, men se det gick inget vidare. Jag har ju tjurat på och vägrat ge efter för smärtan, men nu går det inte längre. Nu är det kryckor som gäller om jag ska längre än 200-300 meter. Och jag har fått börja ta Alvedon. Än så länge slipper jag iallafall tyngre grejer. Men ta inte detta som att jag klagar, för det gör jag inte, detta är mer ett konstaterande. Jag visste ju att detta skulle komma, och jag är glad att jag klarade mig utan kryckor ända till nu. Det är ju längre än båda de sista två graviditeterna. :-)

Igår kväll hade jag förmånen att få träffa ett gäng från den klass jag gick klass 1-9 med. Det var längesedan jag skrattade så jag fick träningsvärk i käkarna, men det har jag nu. Och jag är grymt imponerad över hur mycket alla minns från vår skoltid. Jag måste antingen ha varit frånvarande, ha förträngt det eller ha börjat utveckla någon form av demens, för jag mindes knappt typ ingenting. De andra mindes lärare som vi inte ens haft utan som bara funnits på skolan, och en himla massa händelser. Jag minns knappt de lärare vi haft, och knappt de händelser jag själv varit inblandad i. Skitkul var det i allafall, och jag hoppas att vi kan göra om det till sommaren.

Nu ska jag hämta svärmor från flyget.
#1 - - Maria:

Ja,ha ha. Det sägs ju att man förlorar en mängda hjärnceller vid en förlossning:-D Men då har vi ju en hel del fina barn ist.