En svinig historia

Det hela började en dag när det började växa knorrar på människor. Aj då, sa Skruttans mamma, det vill ju inte jag att vi ska få. Hur ska vi undvika det här? Det köptes handsprit och händerna spritades frenetiskt varje gång vi träffat andra människor, som eventuellt kunde ha gömt sina knorrar.

Så kom de fiffiga forskartanterna och forskarfarbröderna på att det gick att fixa en knorrmotverkande medicin mot denna åkomma. Efter viss fundering så kom Skruttans mamma på att det bästa nog vore om hela familjen fick detta undermedel. Visst så varnades det för vissa biverkningar, men knorrar kändes ändå värre i Skruttans mammas öron.

Eftersom då både Skruttans mamma och Skruttans pappa har astma så traskade hela Skruttans familj bort till "platsen där knorrar skulle motverkas". Skruttans mamma fick sin spruta, Skruttans pappa fick sin spruta, Skruttans storebror fick sin spruta och även Skruttan själv blev stucken av sprutan med den knorrmotverkande medicinen. Men Skruttans storasyster fick inget, för hon är hela 7 år och går i skolan. Konstigt, tyckte Skruttans mamma och Skruttans pappa. Varför skulle hon ha mindre risk att få knorr bara för att hon går i skolan? Men Skruttans mamma gillar inte att bråka så hon var tyst och accepterade.

Så började de ge knorrmotverkande medicin till barn i åldrarna 3-5 år. Även dessa barns syskon och föräldrar var välkomna att få antiknorrmedicinen. Men så tänkte Skruttans mamma, att eftersom hon hört att det ibland varit så att de måstat slänga knorrmedicin för att den bara är hållbar ett visst tag efter öppnandet, så tog hon alla skruttiga barn och gick förbi till "platsen där knorrar skulle motverkas" strax före de skulle stänga i går, och frågade om inte Skruttans storasyster kunde få knorrmedicinen om det fanns kvar. Men tanten som satt där tyckte bara att Skruttans mamma var lite dum, för Skruttans storasyster kommer ju att få i skolan om två veckor. Nu var det viktigare att föräldrarna till de barn som var 3-5 år kunde få. Skruttans mamma blev lite irriterad över bemötandet, men ville inte heller nu bråka så hon tog alla skruttiga barn och gick hem. Väl hemma så tänkte Skruttans mamma över det hela igen, och kände att hon faktiskt var en hel del arg. Så hon skrev ett mail till "platsen där knorrar skulle motverkas" och undrade hur de kunde resonera så, när ju barn har en större risk än vuxna att få rejäla knorrar. Dessutom så var det ju så att om den Skruttiga familjen inte hade låtit Skruttans storebror få knorrmedicinen förra veckan, så hade han passat in i den åldersgrupp som nu prioriteras, och Skruttans storasyster hade då kunnat följa med eftersom hon är hans syskon. Skruttans mamma hade förväntat sig ett mailat svar med bifogad prioriteringsordning och ett "vi kan inte göra på annat sätt". Istället blev Skruttans mamma uppringd av stora chefen för "platsen där knorrar motverkas" som bad om ursäkt och sa att Skruttans storasyster borde ha fått sin knorrmedicin samtidigt som övrig Skruttfamiljen, men när det nu blev någon miss där så borde hon självklart ha fått sin knorrmedicin igår. Så det hela slutade med att hon erbjöd Skruttans storasyster en tid att idag komma och få sin knorrmedicin, vilket Skruttans mamma accepterade.

Så nu har äntligen hela Skruttfamiljen fått sin knorrmotverkande medicin.
#1 - - Skrytmorsan:

Helt galet...Skönt att set löste sig till slut!

#2 - - Mormormamman:

Vilken härlig och sedelärande berättelse...man ska stå på sig när man känner att vården gör fel! Skrattade länge åt alla knorrar och är ytterst tacksam att vi är vaccinerade innan alla julbord ska fyllas, för då lever alla med knorr väldigt farligt. :-) Ska berätta detta för min jobbarkompis som inte vill vaccinera sig . Hon vet absolut inte att hon kommer att få en knorr som bevis på att hon avbokade sin vaccinering. Blir roligt att se när hon nu tränger sig fram bland småbarnen i kön!