litenskrutt

Jag blir så ledsen :-(

Jag berättade ju förra veckan om min lilla 6-åring som har det lite jobbigt med en efterhängsen kompis. Under en dag förra veckan lyckades hon få till att leka lite med några andra barn, men nu är det samma visa igen. :-( Och detta börjar bli riktigt jobbigt för vår snälla dotter, som inte vill göra någon arg. Hon vågar inte säga till E att hon vill vara med någon annan. De gånger hon försökt så har E antingen blivit arg, eller sagt att det får du inte, för du var med T förra veckan. Och dottern vågar då inte stå på sig för hon är rädd att E ska bli änu argare. Så hon känner att hon är tvungen att vara med E fast hon inte vill. :-( En gång hade en annan tjej kommit till min dotter och frågat om de kunde leka ihop på rasten, men innan dottern hann svara, så svarade E att hon inte kunde det eftersom min dotter skulle vara med henne, och då vågade inte dottern protestera trots att hon mycket hellre hade varit med den andra tjejen. Nu frågar inte de andra längre, för de vet att då får de E med på köpet och det är inte kul. :-(

Det som är den största anledningen till att hon inte vill vara med E är att E inte är snäll med henne. E ska alltid bestämma. Om dottern hittar en fin pinne som hon tar upp, så tar genast E den av henne, för den är minsann E:s. E bestämmer alltid var de ska gå och vad de ska göra. Om dottern protesterar så utnyttjar E att hon är starkare än min dotter och i princip tvingar dottern dit E ville att hon skulle gå. På samlingar och dyl så sätter sig alltid E bredvid dottern och hon försöker många gånger vara i vägen för min dotter, tex luta sig framför henne så att dottern inte ser vad fröknarna visar. Sen lyssnar hon inte ett dugg när dottern ber henne sätta sig rakt så att hon också kan få se. Så det enda sätt min dotter kommit på för att få vara i fred, är att leka ensam. Om hon börjar med att göra som E vill och gå dit E vill, så tar hon sen tillfället i akt när E tittar åt ett annat håll, och då springer hon allt vad hon bara orkar åt andra hållet. Då dottern är snabbare än E, så är detta den lösning hon har kommit på. Sen om hon då leker ensam istället så kan hon få vara i fred för E, men om hon försöker gå till några andra är E genast där och lägger sig i. :-(

Detta är nu ett så stort problem för dottern att hon har svårt att somna på kvällen. :-( Hon ligger och funderar på hur hon ska göra för att komma undan från E. Vi har försökt peppa henne att fråga andra om hon kan få vara med dem redan när det är dags att gå ut på rast, så att hon kan säga till E att hon redan bestämt med någon annan. Detta vågar dock inte dottern eftersom hon är rädd att E ska bli arg. Dessutom så har hon vid något tillfälle frågat om hon kan få vara med någon annan, men när då E hängde på dem så tyckte inte den andra att det var kul, eftersom E bara skulle bestämma, så hon gick därifrån och lämnade dottern med E. :-(

Det gör så ont i mammahjärtat att se sin dotter så uppgiven. :-( Jag har insett att jag måste prata med E:s mamma, vilket jag verkligen bävar för. Hon är jättego och snäll och så mån om sin dotters bästa, och hon har varit jättelycklig över att min dotter leker med hennes.

Jag är rädd att om detta får gå för långt, att dottern inte ska vilja gå till skolan för att hon är rädd för rasterna. :-(

Usch!! Nu ska jag gå och gosa lite med Skruttan och fundera på när och hur jag ska ta detta med E:s mamma. Jag ska nog ta det med fröknarna en gång till också, bara för att de ska vara medvetna om att dottern har börjat må dåligt av det här.