Såå ont och såå trött

Sammandragningarna höll på till och från hela natten och jag blev väckt av dem ca varannan timme. Och eftersom det kändes bättre att röra på sig, så var det bara att kliva upp och gå lite tills de gav med sig. Som tur var så slutade de iallafall på morgonen idag, så jag kände inte att jag behövde kolla upp det närmare. Men pga den dåliga sömnen så har jag varit rätt trött idag.

Vi åkte iväg och storhandlade på morgonen. Närmare 5000:- slutade det på... Men barnen var som vanligt bara glada och hjälpte till efter förmåga, så hela familjen var fortfarande på bra humör när vi kom mot kassorna. Där fanns det då studsmattor... Barnen har länge önskat sig en studsmatta, men vi har sagt nej eftersom vår gård är för liten. Men den som fanns här var bara 140 cm i diameter. Det blev svårt att säga nej när de frågade så snällt om de kunde få en sån som inte var så stor. Så de fick den som belöning för att de hade varit så duktiga och inte gnällt något, fast handlingen tagit ca 2 timmar. Fatta hur glada barn hade vi sen. :-)

Eftersom bilen var så full så rymdes inte rullstolen i den när vi skulle hem, så jag tog dottern med mig också rullade/gick vi hem. På vägen hann vi in på både Kappahl (där hon fick ett linne och ett par söta shorts) och H&M. Hon hade behov av en ny baddräkt, så jag hade lovat henne att vi vid tillfälle skulle titta efter en sån. Nu hittade hon en bikini... Jag har alltid sagt att jag tycker att så pass små barn som hon, 5 år, inte ska ha bikini utan baddräkt, men när hon tittade på mig med sina stora vackra ögon och bedyrade att detta minsann var den finaste baddräkt/bikini hon någonsin sett, ja då kunde jag inte säga nej. Så hon fick den... Maken fnissade lite åt mig sen...

Väl hemkommen hade jag rätt ont, men mycket tid till vila fanns inte eftersom vi sen skulle iväg till en av mina mostrar som hade födelsedagsfika idag.

När vi kom därifrån så ville barnen att vi skulle montera ihop studsmattan så det gjorde vi. Och jag säger vi, för jag älskar att montera saker så jag kunde inte låta bli att hjälpa till. Vilket mina fogar verkligen inte gillade och argt hotade med att lägga av helt. Men nu står studsmattan där, och barnen har hunnit hoppa så att de var alldeles trötta i benen innan de skulle komma in och lägga sig. Eftersom maken smet iväg på krogen med ett par kompisar så skulle jag lägga barnen. Jag förvarnade dem om att det inte var säkert att jag skulle kunna ta mig uppför trappen och stoppa om dem. När det var dags att försöka kom dottern springande med mina kryckor och sonen puttade mig i rumpan uppför hela trappen. :-) Så nu är jag här uppe och undrar hur jag ska kunna ta mig ner igen...

Jag har vansinnigt ont, men det är ingen idé att klaga då det idag är helt självförvållat. Jag har gjort alldeles för mycket som frestar på fogarna och jag kommer att få lida för detta både i natt och i morgon och kanske till och med på måndag. Men ibland upplever jag det faktiskt bättre att ta smärtan, än att behöva känna det som att jag inget klarar. Jag vill få känna mig som en "vanlig" mamma ibland och att det sen innebär att jag får tårar i ögonen av smärta när jag efteråt ska utföra vissa rörelser, det är det värt. Mitt självförtroende behöver få känna att jag klarar vissa saker ibland.