Igångsättningslöfte!!!!
Hon sa ganska omgående att en igångsättning var självklar ifall jag mådde lika dåligt den här gången när det närmade sig, som jag hade gjort förra gången. Och av det hon kunde se och vad jag berättade så trodde nog hon att det fanns en uppenbar risk att jag skulle må så dåligt den här gången också. Jag hade med mig utskriften från min dagbok och bad henne läsa den vid tillfälle. Sen så snabbrefererade jag bara ung hur det hade gått till. Hon såg helt chockad ut och sa att hon inte hade hört något värre. Hon bekräftade att så där fick det inte gå till. Att bli skjuten på en dag är ok, och det var jag ju medveten om då också, men sen ska man bara kunna bli skjuten på ytterligare en dag ifall det är riktigt katastrofläge. Att andra ska få gå före som inte har blivit skjutna på, och som inte måste pga barnets eller mammans hälsotillstånd, ska inte få hända. Att de hela tiden upprepade att jag skulle vara den som skulle få vänta bara för att jag gått kortast tid, får heller inte förekomma. Det är anledningen till varför man är uppsatt på en igångsättning som ska vara det avgörande, inte graviditetens längd, och i mitt fall så hade ju hon bedömt mitt hälsotillstånd som akut. Och att de försökte övertala mig till att åka hem och invänta att det satte igång naturligt eller att säga att jag inte hade något där att göra så länge barnet mådde bra, får heller inte vara kommentarer som fälls när man fått en tid för igångsättning. Dessutom så får det heller inte förekomma att de försöker skicka hem en eller förhala, när igångsättningen väl är påbörjad. Då ska det ske i ett svep och inte som det blev för mig. Det var skönt att få det bekräftat av henne att det inte hade gått rätt till.
Nu har vi gjort så att jag i min journal har inskrivet att jag har ett igångsättningslöfte till den dagen när jag gått 37+0. Om jag själv känner att jag inte mår så dåligt att det behövs, kan jag själv skjuta på den tiden, men det är bara jag som kan göra den bedömningen, ingen läkare. Tyvärr så kommer jag att måste träffa en annan läkare när jag ska avgöra ifall jag vill sättas igång eller inte (avgörandet ska ske i ca 36+0). "Min" läkare har semester då. :( Men hon skulle noga skriva in detta i journalen och även påpeka att det som hände förra gången inte får hända igen. Den dag jag fått som igångsättningsdag, alt dagen efter, ska vara det som gäller. Jag får inte skjutas på ytterligare (annat än om det dyker upp livshotande akutfall).
Dessutom så upptäckte hon att jag har en snedställning i bäckenet, som troligen förklarar varför jag har blivit så mycket sämre sista 1½ veckan och som även förklarar varför jag har så svårt att få med mig vänster ben. Om hon jag går på akupunktur hos kan tänka sig att justera bäckenet på mig trots att jag är gravid, så ska jag be henne att göra det. I annat fall fick jag med mig en remiss som jag kan ta till en annan sjukgymnast som finns här nära, och som hon vet gör sånt på gravida.
Så jag mår mycket bättre nu än i morse. Det är lättare att andas. :-) Nu vet jag att jag inte kommer att behöva gå tiden ut ifall jag inte själv vill, och jag vet att det jag råkade ut för förra gången inte får förekomma och därför är osannolikt att det ska hända igen. Nu ska jag fira med en glass och sen ladda inför att min svärmor kommer hit med flyget om en timme.
Va kul!!!
Kram